Fåglarna och liljorna i Guds rike

"Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."
(Matteusevangelet 6:33)

Jesu uppmaning att vi skall söka Guds rike först av allt är en ofta citerad bibelvers från bergspredikan. Många gånger ses den som centrum på det avsnitt som har fått rubriken "Gör er inga bekymmer". Visst är den ett centrum, men vi får inte tro att det är bara det avsnittet handlar om. Avsnittet börjar med att Jesus uppmanar oss att inte bekymra oss och i stället uppmanar oss att se på himlens fåglar och ängens liljor.

Att vi skall söka Guds rike innebär inte att vi skall lägga på oss mer bekymmer genom att fråga oss om vi verkligen har gjort tillräckligt mycket för att söka Guds rike. Vi får inte överbetona den andliga delen av våra liv. Överandlighet är inte till nytta för någon.

Jesus är inte överandlig. Han uppmanade oss faktiskt att se på himlens fåglar och ängens liljor. Att se betyder inte bara att vi skall lägga märke till att de finns, utan att vi verkligen har orsak att betrakta dem och tänka på dem som en del av Guds rike. Guds rike är här och nu.

Gud välsigne dig!

Ett radikalt kristet liv

"Jesus sade: 'Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.'"
(Matteusevangeliet 7:13-14)

Många gånger får vi ut mer av en bibeltext om vi tar reda på i vilket sammanhang texten finns.
Jesu tal om den trånga porten står i samma avsnitt som börjar med ”Döm inte.” Jag tänker mig att det som Jesus säger om den trånga porten är särskilt relevant för oss bekännande kristna. Ofta dömer vi varandra helt i onödan. Väckelsekristna tycker att de kristna som är kristna av födsel och ohejdad vana är för ljumma i sin tro. (Per Åkerlund använder ordet "tillhörighetskristna" om dessa.) Vissa tillhörighetskristna tycker att väckelsekristna är för extrema.
Det är en svindlande tanke att Gud har skapat oss olika för att vi även skall ta oss till den kristna tron på olika sätt. Det behövs en balans mellan kristna som driver på församlingen och sådana som tar det mer lungt och svarar för stabiliteten.

Därför skall vi inte döma varandra. Däremot kan var och en kämpa för att gå in genom den trånga port som Jesus talar om. Det finns alltid möjliget att leva ett mer radikalt liv än vad man gör just ju.
”Gå in genom den trånga porten,” säger Jesus. ”Den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” Jag är övertygad om att ”livet” här inte betyder ”det eviga livet”. Jag är inte heller övertygad om att ”den trånga porten” handlar om att har rätt tro om Jesu identitet – att tro att han är Guds som och min och din frälsare.
Det handlar i stället om Guds rike här och nu. Du som går in genom den trånga porten och bemödar dig om att leva livet som du kör en smal och krokig väg, där man ständigt måste se upp för hinder och anpassa farten. Det är det som kallas den dagliga omvändelsen, att vara beredd att ändra sitt liv.
I Dagen skriver Torsten Åhman: "Om man bryter mot den vägledning Jesus dragit upp, om man odlar ovänskap, otrohet, lögn, fiendskap, hyckleri, falskhet och egoism då leder det till fördärv redan här och nu." Förjaktligen blir det så att om man följer den vägledning Jesus dragit upp här och nu, om man odlar vänskap, trohet, sanning, goda relationer och uppriktighet, så leder det till att Guds rike tar plats här i den värld som Gud har gett oss.

Gud välsigne dig!

Klimathot och omvändelse

I Svenska dagbladet kan man läsa om ett litet norskt samhälle som tidigt drabbades av klimatförändringarna. Snön uteblev och man blev tvungna att sprida konstgjord snö vid ortens skidanläggning. SvD rapporterar om en forskare som har analyserat innevånarnas känslor av rädsla, hjälplöshet och skuld och konstaterat att innevånarna undviker att ta in ny information om klimathotet för att hålla känslorna borta och slippa agera.

Jesus agerar på ett helt annat sätt. Han konfronterar människor med de problem som finns och uppmanar människor att agera på en gång. Markus sammanfatter Jesu verksamhet: "När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." (Markusevangeliet 1:14-15)
Om vi studerar uttrycket "omvändelse" i Bibeln märker vi att det inte används för att beskriva ett enbart religiöst känslorus. Nej, det används om människor som upptäcker att de är på fel väg i livet och som bestämmer sig för att korrigera sin väg och som gör det bestämt och med stor handlingskraft. Vi kanske tänker på tullindrivaren Sackaios, den förlorade sonen och Paulus. Både tron på Jesus och en förändring i livet finns med. En omvändelse är för övrigt inte någon engångshandling. Livet och livsstilen måste korrigeras dagligen. Det kallas den dagliga omvändelsen.
När Jesus använder uttrycket Guds rike är inte heller det ett enbart andligt begrepp. Det handlar om att Guds vilja stegvis håller på att införas här i världen och att vi människor får vara Guds medarbetare för att så skall ske. I framtiden kommer Gud att få den yttersta makten. Men den framtiden skall vi inte vänta på. Jesus säger "Tiden är inne." Guds vilja kan börja tillämpas nu. Det gäller både klimathot och överkonsumtion. Det gäller våra inbördes mänskliga relationer. Det gäller vår öppenhet för Gud i våra liv.
Torsten Åhman skriver i Dagen att kristen tro alltför ofta beskriv som "någon att gå till när livet krisar". Helt riktigt. Kristen tro är inte bara en tröst, utan också en kallelse till omvändelse.

En träning för vår dagliga omvändelse kan du för övrigt få genom att gå in i den alternativa miljö- och livsstilsadventskalendern. Där får du en uppgift varje dag.

Några har lättare att se Guds rike (Kristi förklarings dag, andra årgången, evangeliet)

En del människor har lätt att se hur Gud verkar i vår värld. De känner hur Gud finns närvarande i naturen. De har lätt att känna att en kyrka är ett heligt rum där Gud på ett särskilt sätt är närvarande. De ser klart och tydligt att de får bönesvar, inte på det sättet att de kan be fram vad som helst, men de känner ändå att Gud verkar och påverkar livet. Bönen blir som en god dialog där både människa och Gud får säga sitt. De här människorna kan känna Guds närvaro oerhört tydligt i en gudstjänst. I bibelläsningen är det som om Gud ibland har lagt ned särskilda bibelord riktade just till den som läser.
Andra människor har svårt att se och känna Guds närvaro. De människorna kan ändå känna en glädje över att vara kristna. De får ändå vara med i en kristen gemenskap och höra om andras möten med Gud. En kyrka kan ändå kännas värdefull både som en historisk byggnad och för att den vittnar om andra människors tro. För de människorna kan bibeln ibland vara svår att ta till sig, men då och då kan de upptäcka bibelord och känna att det finns en stor vishet nedlagd i dem.
Det är inte konstigt att vi människor tar till oss den kristna tron på olika sätt. Gud har medvetet skapat oss olika. Innan Jesus tillsammans med Petrus, Jakob och Johannes gick upp på härlighetens berg sade han till sina lärjungar: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt." (Markusevangeliet 9:1). Det Jesusordet kan tolkas som en förutsägelse av förklaringen på härlighetens berg, uppståndelsen, pingsten eller Jesu återkomst, men det kan också tolkas som ett konstaterande att Gud har skapat människor olika. Gud har skapat oss så att "några" skall se Guds rike. "Guds rike" innebär för övrigt att Gud håller på att återta makten över världen som under en lång tid rubbats av ondskans makt. Guds rike finns redan här mitt ibland oss, men inte i sin fullhet. Vi får vänta på att Gud återtar makten fullständigt.
Det kanske är det som skiljer oss människor åt. De som kallas "några" i Jesusordet har lättare att se de områden där Gud redan har återtagit makten. De andra fokuserar på de områden som fortfarande verkar stå under ondskans och meningslöshetens herravälde.
De som kallas "några" har då det särskilda uppdraget att berätta och inspirera de andra.

Att vara efterföljare på den plats där vi finns just nu (Inför Sjätte söndagen efter Trefaldighet)

Många människor har någon gång under sitt liv drömt om att få vara riktigt radikala. Radikala på det sättet att man helhjärtat ägnar sig åt någonting. I Jesu förkunnelse finns en kallelse till radikalitet: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike" (Lukasevangeliet 9:62). Samtidigt som radikaliteten är lockande är den också skrämmande. Mannen som blev kallad att följa Jesus, men som först ville gå och begrava sin far (Luk 9:59), hade ju ett högst rimligt önskemål. Det är ju till och med så att ett av de sju barmhärtighetsverken som kristna människor skall göra är just att de till att de döda blir begravda.
Om kraven på radikalitet är så stora att man skall nonchalera sådant som begravningar för att göra det som är vikiga, är risken snarare att många väljer bort kristen tro helt och hållet.

Men vi behöver inte göra det valet. Vi måste alltid tänka på att Jesus spetsade till sin förkunnelse. När han säger "Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike" tror jag egentligen inte att Jesus hade något emot att mannen ville ordna med sin fars begravning. Det handlar snarare om att Jesus genomskådar att begravningen var ett svepskäl för att mannen skulle slippa komma till tro. Kärnan i det Jesus sade var att mannen borde förkunna Guds rike, vad han än hade att göra i livet.

För oss finns det många liknande val i livet. Vi har ofta en tendens att se kristen tro som en sektor i livet. Vi kanske tänker oss att om vi bara ägnar en viss del av livet åt Gud, så kan vi sedan använda resten av tiden så som vi själva vill. Det Jesus vill lära oss är något annat. Vi kan bestämma oss att bli hans lärjungar här och nu. Vi behöver inte skjuta upp det. Det innebär inte att vi behöver lämna allt vi är verksamma med. I stället skall lärjungaskapet få prägla det. Här och nu.