Fåglarna och liljorna i Guds rike

"Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."
(Matteusevangelet 6:33)

Jesu uppmaning att vi skall söka Guds rike först av allt är en ofta citerad bibelvers från bergspredikan. Många gånger ses den som centrum på det avsnitt som har fått rubriken "Gör er inga bekymmer". Visst är den ett centrum, men vi får inte tro att det är bara det avsnittet handlar om. Avsnittet börjar med att Jesus uppmanar oss att inte bekymra oss och i stället uppmanar oss att se på himlens fåglar och ängens liljor.

Att vi skall söka Guds rike innebär inte att vi skall lägga på oss mer bekymmer genom att fråga oss om vi verkligen har gjort tillräckligt mycket för att söka Guds rike. Vi får inte överbetona den andliga delen av våra liv. Överandlighet är inte till nytta för någon.

Jesus är inte överandlig. Han uppmanade oss faktiskt att se på himlens fåglar och ängens liljor. Att se betyder inte bara att vi skall lägga märke till att de finns, utan att vi verkligen har orsak att betrakta dem och tänka på dem som en del av Guds rike. Guds rike är här och nu.

Gud välsigne dig!

Det keltiska korset och glädjen över solens strålar

"Du gjorde månen, som visar årets tider,
och solen, som vet när den skall gå ner."
(Psaltaren 104:19)

Keltiska kors infördes enligt legenden av Irlands missionär Sankt Patrik, på irländska Pádraig. Han föddes ungefär år 390 och blev den som införde kristendomen på Irland. Ringkors hade använts mycket tidigare på Irland som symboler för solen. Legenden berättar att Sankt Patrik lät ringen vara kvar för att bejaka glädjen över solens livgivande strålar.
När religionsväxlingar har skett har det ibland förekommit att förkristna symboler - särskilt olika modeller av kors - har fyllts med nytt innehåll. Det är det nog också frågan om här. Irländarna tyckte om sina kors och ville fortsätta att använda liknande modeller även när de blev kristna.

Det keltiska korset kan påminna oss om att vår kristna tron inte innebär att vi skall sluta glädjas över livets små enkla glädjeämnen som t.ex. solens strålar. Att glädjas över skapelsen är att lovprisa skaparen.

Gud välsigne dig

Skapelsen - varför är viktigare än hur

"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord."
(Första Moseboken 1:1)

Det finns knappast någon vers i Bibeln som har gett upphov till så många samtal och funderingar som den första versen med det enkla konstaterandet att Gud i begynnelsen skapade himmel och jord. Av den här versen kan vi förstå att det finns en Gud, som är oberoende av himmel och jord. Han - som vi brukar kalla Gud trots att Gud i sin vare sig är av manligt eller kvinnligt kön - har funnits till före värdens skapelse. Genom tiderna har människor, både de som tror på Gud och de som inte tror, forskat över hur världen har kommit till. Läs bland annat i Dagen. Vi som tror kan bara glädjas över den här forskningen. Allt forskningen kommer fram gör Gud än mer fantastisk. För några hundratals eller tiotals år sedan trodde somliga att naturvetenskapen skulle kunna erbjuda en annan förklaring till universums uppkomst, än att Gud skulle ha skapat det. Det har dock visat sig att vad forskningen än kommer fram till så kan vi ändå tro på Gud som den som har satt igång allt.
I den kristna tron behöver vi inte fundera över om Gud har skapat allt eller inte, eller om hur han gjorde.

Vi kan i stället rikta in oss på frågan om varför Gud skapade världen. Svaret är kärlek. Den som har en stor kärlek behöver någon att ge den till. Det var därför Gud skapade världen, för att ha någon att ge sin kärlek. För att få ge den till mig och till dig.
Låt oss se på våra liv i det perspektivet. Vi är skapade av en Gud som skapade oss i sin stora kärlek.

Gud välsigne dig!

Människans makt och ansvar

"När jag ser din himmel, som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne,
en dödlig att du tar dig an honom?
Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
Du lät honom härska över dina verk,
allt lade du under hans fötter..."
(Psaltaren 8:4-7)

I DN kan vi läsa att USA lägger ned sitt rymdprogram för att det bli för dyrt. Pengarna behövs till mer jordnära behov.
Redan Psaltarens författare gjorde en liknande reflektion. Han började med att fascineras över himlen, månen och stjärnorna, för att övergå till att tänka på hur fantastiskt Gud skapat inte bara himlakropparna utan även människan: nästan som en Gud.
Just för att Gud har skapat oss fantastiskt har han också gett oss ett ansvar: att vara Guds medarbetare och arbeta för en bättre värld. Vi får gärna fascineras över rymden, men vårt primära ansvar är jorden.

Gud välsigne dig!

Ringkorset vittnar om Guds stora makt

Ringkorset är från början inte någon särskild kristen symbol. Den kallas ibland hjulkors eller solkors och förekommer bland annat på många hällristningar i Skandinavien. Liksom så många andra symboler har den upptagits av den kristna kyrkan. Ringkorset är särskilt vanligt i gotländska kyrkor.
I kyrkan har ringkorset ofta tolkats som ett kors med en jordglob i bakgrunden och kan därför leda våra tankar till bibelversen:
"Jorden är Herrens med allt den rymmer,
världen och alla som bor i den."
(Psaltaren 24:1)

En annan tolkning är att ringen är solen:
"Din är dagen och din är natten,
du satte månen och solen i deras banor."
(Psaltaren 74:16)

Naturen - hotad kraftkälla

Vi tror på "Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare." Naturen som alltså är Guds skapelse har en viktig roll i kristen tro. Så länge de flesta människorna bodde på landsbygden och livnärde sig på jordbruk var naturen en så självklar del av människornas vardag. Man behövde inte bestämma sig att tillbringa en viss tid utomhus. Det var helt enkelt självklart att man gjorde det. I vår tid är det annorlunda. En stor del av mänskligheten, åtminstone i Sverige, tillbringar den största delen av sin tid inomhus. När man ägnar tid åt en långpromenad eller skidtur är det sällan man ångrar sig efteråt, om man än var trött innan. På Facebook kan man också märka att människor blir uppriktigt glada över soluppgångar och norrsken som de har sett genom sitt fönster. Naturen är en kraftkälla. Guds skapelse.
Som kristna tror vi att Gud är treenig: Fader, Son och Ande; Skapare, Frälsare och Livgivare. Man behöver alltså inte välja mellan naturen, Jesus och kyrkan. Gud visar sig på alla sätt. Vi vår glädjas över alla uppenbarelseformer. I nicenska trosbekännelsen bekänner vi att vi tror på den helige Ande: "som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras".

När vi ärar Fadern som Skapare ingår alltid som en beståndsdel att vi tar ansvar för skapelsen. "Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den." (Första Mosebok 2:15)
Att vi som kristna engagerar oss i miljöfrågor är alltså en del av vårt kristna ansvar. Vi får ta emot så mycket som Gud ger oss genom sin skapelse. Här finns en chans för oss att ge något tillbaks.
Dagens nyheter publicerar i dag en ledare under rubriken "Guld i gröna skogar". Den handlar om att avskogningen i världen måste stoppas. Om inte kommer vi att förlora sällsynt arter, stora andliga värden och dessutom kommer människor att förlora livsuppehållet med politiskt tumult som följd.
Vilken chans har då vi att påverka detta? Vi kan engagera oss politiskt. Vi kan agera som konsumenter. Kyrkan kan fortsätta sitt miljöengagemang. Möjligheterna är många.
Gud välsigne dig!

Gud är stor men finns i det lilla

"Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden. Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människans synder, för att de skall omvända sig. Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade." (Salomos vishet 11:22-24)

Gud är stor men finns i det lilla. Trots att Gud är hela univerums skapare, trots att han kanske till och med har skapat andra världar än just det jordklot som vi bebor, är jag och du viktiga för honom. Våra liv står i centrum för Guds uppmärksamhet. Han strävar hela tiden efter kontakt med oss.

Ibland frågar vi oss kanske om det verkligen är sant. Hör Gud de böner vi ber till honom? Ja, och han kanske till och med har svarat på dem fast vi inte har uppmärksammat det. Låt oss i dag vara öppna för att lyssna på Guds svar.

Guds svar kommer ofta till oss genom medmänniskor och genom händelser. Ändå är den säkraste källan till att höra Guds röst bibelordet. Vardagens händelser och medmännskornas kommenterar innehåller alltför mycket brus för att vi skall kunna urskilja Guds röst tydligt. Var öppen och observant mot vad människor säger, men pröva allt i bibelordet.

Gud välsigne din dag!

Att tro på Gud är att ta emot hans goda gåvor

Ibland kan man få frågan om man tror på Gud. Den som frågar vill då vanligtvis veta om man tror att Gud existerar eller inte? En vanlig uppfattning är att den som tror på Guds existens är en troende.

Den som är troende brukar inte hålla med om det. Tron är mer än så. En tro innebär att man vänder sig till den man tror på med sina frågor och förväntar sig att få svar på många av dem. En människa som tror på Gud är också öppen och villig att ta emot de goda gåvor som Gud ger.

Vilka gåvor ger då Gud?

*Skapelsen. Gud har skapat universum, naturen och oss. När jag tänker på att Gud har skapat mig inser jag att det finns en särskild mening med mitt liv. Människor är på många sätt lika varandra, men det finns också stora olikheter, för att vi skall kunna komplettera varandra. Därför får jag tacka Gud för att Gud har skapat mig just på det här sättet. Du får göra det samma.

* Lagen. Gud har också gett oss sin lag genom tio Guds bud som uppenbarades för Moses på Sinai berg och som har vidareutvecklats bland annat av Jesus i bergspredikan. Lagen är instruktionsboken till skapelsen. Samtidigt som jag får tacka Gud för skapelsen måste jag också inse att livet blir lättare och bättre om jag inrättar mitt liv efter Guds lag.

* Evangeliet. Även om jag inrättar mitt liv efter Guds lag blir det ibland fel. Ibland är det mitt fel, ibland andras, ibland är det svårt att säga var felet finns. Då är det viktigt att vi påminner oss själva och andra om evangeliet - det glada budskapet - att Gud har stigit ned till jorden som Jesus Kristus för att visa oss människor sin kärlek och nåd.

Att ta emot Guds goda gåvor som bland annat visar sig i skapelsen, lagen och evangeliet, det är att tro på Gud.

Forskning och skapelse

Påven har på trettondedag jul talat inför 10000 människor och framhållit att världen inte skapades av en slump. Guds hand ligger bakom "big bang". (Dagen, DN.) Påvens uttalande innebär egentligen inte något nytt. Vi kristna har sedan länge läst med i trosbekännesen vars första artikel lyder: "Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jorden skapare."

Martin Luther lägger ut första artikeln så här i lilla katekesen:
"Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, och att han alltjämt uppehåller mig. Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och med allt vad jag behöver till mitt livsuppehälle. Han beskyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont. Allt detta gör han endast på grund av sin faderliga godhet och barmhärtighet, utan att jag på något sätt förtjänat det. För allt detta bör jag tacka och lova, tjäna och lyda honom. Det är visst och sant."

Tron på Gud som jordens skapare blir en lovsång där vi i stor förtröstan tackar och lovar Gud för hans faderliga godhet mot oss och lova att tjäna och lyda honom. Martin Luthers förklaring är värd att läsas många gånger:

Påven verkar vara på samma linje som Martin Luther. Vi tackar Gud för att han har skapat oss, ser en mening i våra liv och väljer att tjäna och lyda honom. Varken skapelseberättelsen eller trosbekännelsen var tänkta att fjärma kyrkan från vetenskaplig forskning, som de mest extrema "kreationisterna" tänker sig.

Tvärtom. När Gud har skapat oss människor har också gett oss längtan och viljan att forska och veta mer. Även för detta får vi tacka och lova Gud.

Höstens gula blad och Jesu kors

Vem kan låta bli att fascineras över höstens gula blad? Jag behöer bara se ut från mitt fönster för att se alla nyanser jag kan tänka mig på höstens blad. Om bibeln hade skrivits i Sverige hade nog dess författare prisat Guds makt som avspeglar sig i höstlövens skönhet. Men Gud valde Kaanans land som plats där bibelns berättelser skulle utspelas. Inga höstlöv skildras i Psaltaren, däremot skildras hur Guds makt visar sig när åskan går fram: "Herrens röst skrämmer hindarna att kalva,
lämnar träden nakna." (29:9)
I alla tider och bland alla folk har människor fascinerats över hur Guds makt visar sig i fjällens väldighet, i havets väldiga yta, i stormens kraft, i djur och i växter. Att ta en promenad i naturen verkar helande för både kropp och själ.

Naturen är en viktig del av den kristna tron: "Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare." Martin Luther lär ha använt uttrycket "ärans teologi" om våra känslor inför den upphöjde Skaparen.

Men vi får aldrig tro att "ärans teologi" är det enda vi behöver. Vi behöver också "korsets teologi": "Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha ett evigt liv." (Johannesevangeliet 3:16).
Naturupplevelser kan verka helande, men det är först när vi tänker på att Gud lät sin son födas till världen, leva med oss människor, dö på korset och uppstå, som vi verkligen börjar ana hur stor Gud är.

Djurens och naturens plats i människors hjärtan och i kristen tro

Djur betyder mycket för många människor. Djuren finns också med i den kristna tron. Djuren, växterna och mineralerna – miljön och naturen – är ju en del av Guds skapelse. I trosbekännelsen bekänner vi ju att vi tror på ”Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”. I Första Mosebok beskrivs ett närmast kärleksfullt förhållande mellan människor och djur genom att Adam fick till uppgift att ge namn åt alla djuren.

Efter floden slöt Gud ett förbund med hela sin skapelse:
"Gud sade: 'Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. '"(Första Moseboken 9:12-13) Det är en spännande tanken att även djuren finns med i det noakidiska förbundet mellan Gud och de levande varelserna.

Ändå har djuren inte samma roll som människorna i Guds skapelse. Enligt den kristna tron har människan uppdrag att råda och härska i naturen – under ansvar. Vi har rätt att slakta och äta djur, men får för den skull inte missbruka den rätten och behandla djur illa.

Förhållandet mellan människa och djur regleras av det sjunde budet: ’Du skall inte stjäla.’ Varför det? Jo, det herravälde som Gud har gett människan över djur, växter och mineraler är inte något absolut herravälde, utan ett herravälde under ansvar. Vi har ingen rätt att roffa åt oss, att stjäla ur Guds skapelse. Då begår vi en synd mot Gud, mot djur, växter och mineraler och mot kommande generationer människor.

Det är ett utslag av kristen tro att visa vördnad mot skapelsen, samtidigt som djuren genom sin blotta existens lovprisar Herren. När vi ser ju fantastiskt Gud har skapat djuren bör vi fyllas av vördnad mot Skaparen.

Jesus lyfter till och med fram djuren som växterna som förebilder när det gäller att inte oroa sig och jaga status. Att vörda naturen är därför en viktig beståndsdel i kristen tro.

Vördnaden mot naturen kan ändå inte ersätta den kristna tron. Den är bara en viktig beståndsdel i den. Den helige Fransiskus var känd både att predika för fåglarna och vörda naturen och för att väcka och återuppbygga kyrkan.