Sju plus sju barmhärtighetsgärningar

I dag på domssöndagen repeterar vi de sju kroppsliga och de sju andliga barmhärtighetsgärningarna.

De sju kroppsliga barmhärtighetsgärningarna (Matt 25:34-40)

1. Att ge mat åt den hungrige,
2. ge dryck åt den törstige,
3. kläda den nakne,
4. skydda den hemlöse,
5. besöka den sjuke,
6. besöka den fängslade,
7. begrava den döde. (Tobit 1:17)

De sju andliga barmhärtighetsgärningarna

1. Att ge råd åt den tveksamme (1 Thess 5:9-11),
2. undervisa den okunnige (Apg 8:35-39, Kol 3:16),
3. omvända eller tillrättavisa syndaren (Matt 18:15, Apg 2:40,41, Jak 5:19,20),
4. trösta den sorgsne (Rom 12:15, 2 Kor 1:4),
5. förlåta alla oförrätter (Matt 18:21,22),
6. tåligt uthärda besvärliga människor (1 Kor 13:5),
7. be för levande och döda och för förföljare (Jak 5:16, 2 Mack 12:46, Matt 5:44).

Det är nyttigt att tänka igenom dem då och då. Både när det gäller igenom det som är aktuellt i våra egna liv och när det gäller sådant som vi dagligen kan läsa om i tidningarna, t.ex. när det gäller de irakier som är på väg att tvångsutvisas ur Sverige. (DN)

Inte bara rättvisa, utan också barmhärtighet

Om man är inställd på att i alla sammanhang kräva sin rätt och utnyttja sina rättigheter går det åt mycket kraft till detta. Det kan till och med vara så att själva kampen att utnyttja ens rättigheter blir en onyttig fixering. Kampen för ens rätt tar så mycket kraft så att man förlorar mer kraft på kampen för ens rätt än det män vinner på att krama ut de sista rättigheterna. Någon har sagt: ”Den som bara tänker på sina rättigheter har inte tid att tänka på sina skyldigheter.” Det är något som många har observerat. De som vill ha millimeterrättvisa är sällan särskilt produktiva.

En helt annan sak är det med kampen för andra människors rättvisa. Att arbeta för att stödja dem som är svaga är varje människas plikt. Det är något helt annat än att bara kämpa för sin egen rätt.

Med rättvisa är det som med så mycket annat i livet. I sig är det något gott, men om kravet på rättvisa för en själv drivs för hårt blir det något ont. Därför har barmhärtighet länge varit ett viktigare begrepp i den kristna tron. Ordet barmhärtig betyder att ha hjärtat i barmen, i bröstet, alltså att vara sådan som Gud egentligen har skapat en. Sådan så att man genom sitt liv återspeglar något av den barmhärtighet, den kärlek, som har sitt ursprung i Gud. I Femte Mosebok ges många praktiska exempel på hur barmhärdigheten skall få prägla livet.

”Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör.” (Femte Mosebok 24:19)

Det finns alltså en särskild välsignelse i att man inte bevakar sina rättigheter till hundra procent. Frikostighetens välsignelse.

I Dagen finns en annan betraktelse för samma söndag. Den tar upp fenomenet att en ny insikt om livet ofta infinner sig när tomhetskänslan är som störst. Det händer ofta när man nått långt materiellt sett i medelåldern och mittlivskrisen infinner sig. Var det här allt som livet har att bjuda på? För Sackaios blev mötet med Jesus en vändpunkt. Den som redan har levt nära Jesus sedan barndomen behöver kanske möta Jesus gång på gång och vända om flera gånger under lviet för att få perspektiv. En sådan omvändelse kan insikten vara att frikostighet är viktigare än att bevaka revir.

Sju kroppsliga och sju andliga barmhärtighetsgärningar

Det räcker inte med att vi kan den gyllene regeln för att vi skall lära oss att leva våra liv i enlighet med Guds vilja. "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem", (Matteusevangeliet 7:12) är visserligen en bra sammanfattning av Guds vilja, men vi måste ibland vara mer konkreta. Jesu bror Jakob skriver ju: "Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste" (Jakobs brev 1:22).
Därför har kyrkan någon gång i sin historia formulerat sju kroppsliga och sju andliga barmhärtighetsgärningar som stöd för oss i vår dagliga omvändelse.

De sju kroppsliga barmhärtighetsgärningarna (Matt 25:34-40)

1. Att ge mat åt den hungrige,
2. ge dryck åt den törstige,
3. kläda den nakne,
4. skydda den hemlöse,
5. besöka den sjuke,
6. besöka den fängslade,
7. begrava den döde. (Tobit 1:17)

De sju andliga barmhärtighetsgärningarna

1. Att ge råd åt den tveksamme (1 Thess 5:9-11),
2. undervisa den okunnige (Apg 8:35-39, Kol 3:16),
3. omvända eller tillrättavisa syndaren (Matt 18:15, Apg 2:40,41, Jak 5:19,20),
4. trösta den sorgsne (Rom 12:15, 2 Kor 1:4),
5. förlåta alla oförrätter (Matt 18:21,22),
6. tåligt uthärda besvärliga människor (1 Kor 13:5),
7. be för levande och döda och för förföljare (Jak 5:16, 2 Mack 12:46, Matt 5:44).