Anden kommer till oss när vi är tillsammans

"Ty genom honom [Kristus] kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande." (Efesierbrevet 2:18)

Vi lever i individualismens tidsålder. Vare sig vi vill är vi påverkade av det. Individualismen har påverkat även den kristna tron, så att vi ibland tror att tro handlar om andliga upplevelser, att känna och att ha en inre kontakt med Gud. När vi börjar jämföra våra egna andliga upplevelser med andra kan vi lätt drabbas av högmod - om vi tror att vi har varit med om mer än andra - eller missmod - om vi tror att andra har haft fler upplevelser. Vi förleds till att tro mer på vår tro än på vår Frälsare Jesus Kristus.
En vers i Efesierbrevet kan ge oss klarhet. Genom den hjälp och vägledning som vi får av Jesus Kristus kan vi förstå mer och mer av Guds plan med våra liv. Det gör "vi och ni" tillsammans, och vi gör det i en enda Ande. Det är inte frågan om en tävling om andliga upplevelser, utan om att vi lär av varandra, mognar tillsammans, och att vi får inspireras av andra kristna och deras tro, utan att vi någonsin behöver tro att vi skall vara kopior av andra.
Joel Halldorff skriver i Dagen om att Anden inte vill isolera oss i individualism.

Gud välsigne dig!

Konfirmation - yttre tecken och inre verklighet

"Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan." (Andra Korinthierbrevet 1:21-22).

Helgerna kring pingst är det många ungdomar som konfirmeras. Ordet "konfirmation" kommer från det latinska "confirmat" som betyder "befäster". Det är hämtat från ovantående bibelord, där också två gåvor som Gud ger oss nämns: Gud ger oss sitt sigill och han ger oss Anden.
Sigill betyder i det här fallet snarast ett tecken. Yttre tecken är viktiga för att vi skall veta att vi skall veta att vi tillhör Gud och att vi är Guds barn och Jesu lärjungar. Dopet, konfirmationen och nattvarden är just yttre tecken på att vi hör ihop med varandra och med Gud. Ett annat yttre tecken är korstecknet. Vare sig vi bär det som ett smycke eller gör ett korstecken med handen eller har ett kors på väggen eller på bilen är ett kors ett yttre tecken på vår kristna tro. Det är en förmån att få höra till Gud. Vi skall vara stolta över denna förmån och gärna visa vår tro.
Inte bara yttre tecken utan också den inre verkligheten är viktig. I bibelordet står det också att Gud har gett oss Anden. Den helige Ande är Gud själv, som i form av en kraft kallar mig och dig till tro och befäster hela kristenheten i den tron och låter oss mogna som kristna dag för dag. I denna mognadsprocess kan givetvis konfrimationstiden var en viktig del, men den avstannar inte när vi blir konfirmerade. Den fortsätter.

Gud välsigne dig!

Bön om andens nio frukter

Paulus brev till galaterna omtalar andens nio frukter:
"Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och
självbehärskning." (Galaterbrevet 5:22-23)

Olika människor har del av de olika frukterna i olika omfattning. Det finns vissa människor som är mer kärleksfulla än andra, andra är kända för att vara glada och så vidare. Att vi är olika kan bero på genetiska skillnader. Gud har skapat oss olika, helt enkelt. Det kan också vara så att Gud genom den helige Ande ger en människa en av dessa "frukter" vid något tillfälle i livet. Frukter växer vanligtvis inte snabbt, utan som en långsam process.

Ändå behöver man inte misströsta och mena att "loppet är kört" om man känner på sig att man saknar någon av de nio frukterna. Om man t.ex. vill ha mer tålamod och känner att man behöver tålamod i en viss livssituation eller gentemot en viss människa som man upplever besvärlig, kan man be om den gåvan. Man kan också vara mycket konkret och be om tålamod just i en viss situation. På samma sätt kan man be om någon av de andra gåvorna som man vet med sig att man behöver mer av.
Sin bön kan man rikta till "den helige Ande". På samma sätt som man kan be till Fadern och till Sonen (Jesus) så kan man också be till Anden. Alla tre är Gud, men olika sätt som Gud visar sig på.
I den nicenska trosbekännelsen bekänner vi för övrigt att vi tror "och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna". Där öppnar vi för möjligheten att be till Anden, och därför är det lämpligt att göra just det när vi ber om Andens frukter.

Gud välsigne dig!

När den helige Ande driver oss att uttrycka tron

Den helige Ande är den tredje personen i Gudomen. Enligt den kristna tron kommer Anden till de kristna med Kristi kärlek, Andens gåvor och Andens frukter. Den helige Ande kan också ge hänryckning, vishet och en stor glädje över tron. Anden visade sig också för det israelitiska folket under gamla testamentets tid. Ett exempel är när Anden visar sig över sjuttion av folkets äldste under ökenvandringen:

"Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Han samlade sjuttio av folkets äldste och lät dem ställa sig kring tältet. Då steg Herren ner i molnet och talade till honom. Han tog av anden som vilade över Mose och gav åt de sjuttio äldste. När anden kom över dem greps de av profetisk hänryckning, för första och enda gången. Två män - den ene hette Eldad, den andre Medad - hade stannat kvar i lägret. Anden kom också över dem, ty de hörde till de utvalda men hade inte gått ut till tältet, och nu greps de av profetisk hänryckning inne i lägret. En pojke sprang bort till Mose och talade om att Eldad och Medad profeterade i lägret. Josua, Nuns son, som hade tjänat Mose från ungdomen, vände sig då till honom och sade: "Hejda dem, herre!" Men Mose svarade: "Blir du kränkt på mina vägnar? Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!" Sedan återvände Mose till lägret tillsammans med Israels äldste." (Fjärde Moseboken 11:24-30)

I den här berättelsen möter vi två olika reaktioner över andens utgjutande. Josua blev orolig och ville få stopp på det som hände. Mose gladdes.

Även i vår tid reagerar människor på olika sätt när den kristna tron tar sig olika synliga uttryck: lovsång, dans, tårar, knäfall och så vidare. Att människor och församlingar uttrycker tron på olika sätt är inte konstigt. Gud har skapat oss olika och vi har formats av den gemenskap där vi finns. Låt oss vara generösa och tillåta att vi uttrycker tron på olika sätt. Vi kan gärna lägga det som Mose sade på minnet:

"Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!"

Andlighet är att vara närvarande i vardagen

I går på Kyndelsmässodagen läste vi Lukasevangeliet 2:22-40 som handlar om hur Josef och Maria tar med sig Jesusbarnet i templet.

Vi läste också om Hanna och Symeon - två gamla människor som ofta höll till i templet - och om hur de gladdes åt det nyfödda Jesusbarnet. Dels var det nog en allmän glädje över att ett barn hade fötts. Att se ett nyfött barn är ju ett av livets stora glädjeämnen. Men det var också en glädje över att detta barn var Messias, Guds son. Hannas livsöde är rörande. Hon hade varit gift sju år i sin ungdom och var nu 84 år gammal och änka.

När vi läser i evangeliet om Symeon ser vi att det står att han ledd av Anden gick till templet. En fråga som vi då behöver ställa oss är vad det innebär att vara ledd av Anden. I gamla testamentet skildras ibland Guds ande som något som Gud vid skapelsen blåste in i människan. I nya testamentet beskrivs Anden ibland som något som den kristne får vid dopet. Hur det än är med den saken kan vi vara säkra på att Anden finns här. Det vi kan göra är att ge Guds Ande en större eller mindre frihet att verka i våra liv. Isak Syriern skriver att Anden väcks till liv genom den kristnes böner. Hur märker man då att Anden har väckts till liv? Man kanske kan prova sig själv genom att se på listan över Andens nio frukter: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (Galaterbrevet 5:22-23). När jag läser listan över Andens nio frukter slår det mig att just de egenskaperna får man god träning i just när man tar hand om ett litet barn. Man blir alltså inte andlig genom att vara världsfrånvänd och fly de vardagliga uppgifterna, utan genom att leva helt närvarande i vardagen.
Peter Halldorf skriver i boken "Drick djupt av anden" att ”andliga övningar inte är ett sätt att blidka Gud men har som syfte att odla öppenheten, lyhördheten, tillgängligheten för Anden” och ”därmed till en djupare kontakt med verkligheten”.
Med Symeon och Hanna var det helt enkelt så att anden ledde dem till Jesusbarnet. De gladdes båda över barnet och prisade och lovade Gud för att de hade fått se det.

Läs listan med Andens nio frukter en gång till: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning."

Gud välsigne din dag!