Glädjens tid är nu

"Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden." Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta." Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa."
(Lukasevangeliet 19:37-40)

I bibeln kan vi ibland se att några ord är kursiverade, alltså skrivna med lutande stil. då handlar det vanligtvis om att vi läser ett stycke i nya testamentet och den kursiva stilen berättar att just de orden är ett citat från gamla testamentet. Lärjungarna som hälsade Jesus när han red in i Jerusalem, hälsade på Jesus med några ord från Psaltaren 118:25, alltså en sångtext som de kunde utantill.
Det är bra att kunna sånger utantill. Ibland behöver man kunna ta upp en sång utantill. Ibland skall glädje få tränga fram spontant. Sången och glädjen skall inte alltid planeras. Ibland bara finns den där.
Ibland märker vi också plötsligt Guds närvaro. Lärjungarna på Olivberget kände att Messias hade kommit. Den som skulle befria folket och de kunde inte låta bli att kalla honom konung och att hälsa honom med en sång de redan kunde.
Om vi vill se det kan vi också se att Gud verkar i våra liv. Vi bör komma ihåg att tacka honom för det.
I Dagen skriver Eva Cronsioe: "Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte", manar han. Och nyckeln till det inlåsta barnet heter - tacksamhet.

Gud välsigne dig!

Man måste inte äta av alla träd

”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap på gott och ont.” (Första Moseboken 2:16)

Det var vad Gud sade till människan enligt skapelseberättelsen.
Ändå måste vi fråga oss om det verkligen är det så klokt att äta av alla träd i trädgården även om vi får äta av alla utom ett. I vår tid vill många människor hinna med så många upplevelser som möjligt. Vi vill resa och se en stor del av världen. Vi måste klara av att göra karriär. Dessutom finns det så många sorters vin som man inte har prövat, för att inte tala om alla sexuella upplevelser som massmedia berättar om. Barnen måste få en bra uppfostran och få uppleva mycket och utvecklas redan när de är barn. Vuxna har fullt upp med att skjutsa barnen till deras olika aktiviteter.

Till slut kan vi råka in i desperation över det som vi inte har, för när vi jämför oss med andra är det lätt att se att det alltid finns någon har mer, eller som har gjort mer.

Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.

Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.

En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast i det första skedet… när vi ser frukten. Att träna sig i att försaka är en viktig andlig träning.

Att vi måste försaka en del som Gud har skapat är en viktig insikt. En annan lika viktig insikt är att det är viktigt att tacka för det vi redan har. Om vi tränar oss att uppskatta det vi har botar det oss från det överdrivna begäret till det vi inte har.

(Dagen och Dagens ledare rapporterar om en hemsida som uppmuntrar gifta människor till otrohet. Det är ett exempel på att samma mekanismer fortfarande förekommer. Ingen mår bra av att äta av för många träd i trädgården.

Gud välsigne din dag!

Att vara en beredd förvaltare

Någon har räknat efter och kommit fram till att Jesu återkomst förutsägs 319 gånger i Nya testamentet eller i medeltal i var 25:e vers. Så är det också i kommande söndags evangelium: ”Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.” (Lukasevangeliet 12:40). "Därifrån igenkommande till att döma levande och döda", läser vi i trosbekännelsen.
Den fråga vi måste ställa oss är vad det betyder att vara beredda. Vi kan på en gång slå bort tanken om att det handlar om att intensivt vänta på Jesu återkomst. Han säger nämligen att han kommer, när vi minst anar det. Det bästa sättet att vänta på Jesus är alltså att minnas att han skall komma tillbaks, utan att för den skull ägna särskilt mycket kraft och energi på att vänta på det.
I kyrkans historia har det ofta gått fel om när man har försökt att säga att kristen tro handlar framför allt om en enda sak. Om man söker efter uttrycket ”den kristna trons centrum” på internet så hamnar man på hemsidor som talar om Jesus som person, dopet, nattvarden, klimatarbete, medlemskap i kyrkan och mycket annat. Jag tror att det är missvisande att försöka peka ut ett centrum i den kristna tron. Lilla katekesen är ett sätt att ringa in flera viktiga punkter i den kristna tron. Så fort man försöker hitta ett enda centrum i tron upptäcker man att det finns mer.
Vad betyder det då för frågan att vi skall vara beredda på Jesu återkomst? Jag tror att vi hittar svaret på frågan om hur vi är beredda om vi ser på Lukasevangeliets hela tolfte kapitel.
1. Jesus börjar med att varna oss för hyckleri. Hyckleri betyder ju att man ålägger andra att följa en viss livsstil, men att man inte bryr om sig att följa den själv. Att inte bry sig om är en helt annan sak är att inte nå ända fram. Övertygelse och uppriktighet är det bästa botemedlet mot hyckleri. Man står kvar i sin övertygelse om att Guds bud är riktiga, samtidigt som man är uppriktig om att man får kämpa för att följa dem, att det är ett livstidsprojekt, och man måste arbeta med dem. Sjätte budet är alltså inte bara en förbud mot äktenskapsbrott, utan samtidigt en uppmaning till äktenskapsvård, just för att det helt perfekta äktenskapet inte existerar, och man ständigt måste arbeta på en relation.
2. Jesus uppmanar oss också att vara frimodiga när det gäller att bekänna vår tro inför människorna. Det är också viktigt om vi vill vara beredda att möta Jesus. Att bekänna sin tro handlar inte om att jämt och ständigt tala om Jesus, men det handlar om att någon gång göra det. Det är betydligt färre än vi tror som blir irriterade över att samtalet glider in på Jesus. Att bära ett kors om halsen eller att ha en kristen tavla eller symbol på arbetet är också ett sätt att bekänna sin tro.
3. Att vara generös är också en viktig del av att vi är beredda. I Lukasevangeliets tolfte kapitel berättar Jesus liknelsen om de rike och hans lador och han uppmanar oss att skaffa ”en penningpung som inte slits ut” och inte oroa oss för mat, dryck och kläder.
4. Den uppmaningen hänger ihop med en uppmaning om att vi skall vara trygga och inte bekymra oss. Gör er inga bekymmer.
5. Avslutningsvis uppmanar Jesus oss att vara trogna och kloka förvaltare. Uppmaningen att vi skall vara trygga hänger ihop med uppmaningen att vi är förvaltare. Allt tillhör Gud. Vi finns här på jorden och har fått förtroendet att förvalta det som är Guds. Joel Halldorf skriver i Dagen att medvetenheten om att detta livet är ett provisorium "öppnar dörren till ett liv i tacksamhet. En tillvaro där jag inte betraktar allt det goda jag möter som rättigheter att ängsligt bevaka, utan som gåvor att tacksamt ta emot."

Just vetskapen om att vi är förvaltare och inte ägare till denna värld hänger ihop med att vi får vara generösa och känner trygghet. "Att vara beredd" betyder just det.

Bordsbön i skolan och på arbetet

Att be bordsbön är en av den kristna trons grunder. Genom att be bordsbön erkänner vi att vår mat, liksom allt annat gott, är en gåva från Gud och vi lär oss att ta emot den med tacksamhet. Om vi inte ber bordsbön riskerar vi att hamna i livsledans fälla. Det innebär att vi har det bra i livet materiellt sett, men trots det går vi ändå omkring och är oroliga eller olyckliga. Det är ett mycket vanligt problem i vår tid. Just därför är det så viktigt att be bordsbön.

Trots detta finns det kristna som är osäkra på hur och när de skall be bordsbön. Att man i många församlingar har gått över till att sjunga bordsbön under de senaste årtiondena har gjort problemet svårare. Den sjungna bordsbönen är inte lätt att ta med sig ut i vardagslivet. Om man är ung och går i skolan och har lärt sig en sjungen bordsbön i konfirmationsläsningen är steget långt till att sjunga bordsbön i skolmatsalen. Lika långt är steget för den som är medelålders att sjunga bordsbön i personalmatsalen. Om man inte delar tron med sin familj kanske man till och med slarvar med bordsbönen hemma.

Vi skall inte krångla till det för oss. Den enklast bordsbönen är den mest användbara:
Före maten: "Gode Gud, välsigna maten. Amen."
Efter maten: Tack, gode Gud, för maten. Amen."
Man kan om man så önskar göra korstecknet i samband med bönen.

En gammal klassisk bordsbön som har används i många hem i Sverige under de senaste århundradena är en växelläsning där en person (L) leder och alla andra (A) svarar:
L: Allas ögon väntar efter dig
A: och du ger dem deras mat i rätt tid.
L: Du upplåter din hand
A: och mättar allt levande med nåd. (Psaltaren 145:15, 1917:års översättning.)
Så kan man fortätta bönen med fria ord eller så här:
"Gud, se i nåd till alla som hungrar och lider nöd. Ge oss tacksamma hjärtan och välsigna oss och dessa dina gåvor som vi tar emot ur din milda hand.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Den här bönen kanske kan användas i församlingar eller i familjer. Vid vissa tillfällen är det bra att ha en litet längre bön än den enklaste.

Sättet att be får man anpassa till situationen. Själva bordsbönen skall man dock inte avstå ifrån. Det är en central del av den kristna tron och grunden för en livsinställning där tacksamheten och glädjen står i centrum i stället för livsledan och likgiltigheten.

Tacksamhet och måttlighet (Åttonde söndagen efter trefaldighet, psaltarpsalmen)

Man kan ibland känna en oro över hur mycket man missar. Det finns så stora möjligheter i livet. Kanske de flesta under sin ungdomstid har stora planer över allt man skall uträtta och uppleva, men tiden går och man hinner bara med en bråkdel av det man hade tänkt. Det verkar som om vissa människor har lätt att försona sig med detta, medan andra har svårare. Detta kan leda till en desperat jakt på upplevelser eller ägodelar, allt för att man skall hinna med så mycket som möjligt. Den jakten gör en stressad och orolig och kan också leda till att man missar det som är verkligt viktigt i livet.
Livet är alltför viktigt för att levas utan en plan, en strategi. En sådan plan kan hjälpa oss att välja mellan det som är viktigt och oviktigt och dessutom att njuta av det goda i livet i lagom mängd och på rätt sätt. Den viktigaste med en sådan plan är kanske att den lär oss att inse när livet är gott, när vi inte längre behöver jaga vidare, utan i stället skall konstatera att vi har det bra och skall ta vara på det goda vi har.
Psalmisten skriver:
"Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
och jag skall följa den till slutet.
Ge mig förstånd att lyda din lag,
att hålla den helt och fullt.
Led min vandring efter dina bud,
den stigen går jag med glädje. (Psaltaren 119:33-35)"

Den livsstrategi som vi efterlyser finns redan. Den finns i bibelordet, särskilt i den kärna av bibeln som består av bland annat tio Guds bud, det dubbla kärleksbudet, gyllene regeln, lilla bibeln och så vidare.
Bibelns livsstrategi hjälper oss med just det som vi nyss efterlyste: att njuta av det goda i lagom mängd, att vara tacksamma över det vi har, att inte alltid jaga vidare, att inse att vi inte skall äga hela världen, att inse att vi inte behöver göra allt utan att vi är delar av en helhet. När vi tar till oss det kan vi tänka: "den stigen går jag med glädje".