Det duger - tack för livet!

"Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud."
(Psalataren 42:6)

I bibeln återkommer uppmaningar att tacka Gud i livets olika situationer. Somliga tycker kanske att det känns ovant att jämt och ständigt tacka Gud. Varför skall man göra det när det faktiskt finns så många problem i livet och i världen?
Det hela är en fråga om livsinställning. Har vi förmågan att ibland kämpa till det yttersta och ibland slå oss till ro och bara vara nöjda? Just förmågan att växa är viktig. Den leder till balans i livet.
Nisse Simonsson, pensionerad kirurg i Östersund, säger i en intervju i Svenska Dagbladet att många sjukskrivna är "kvinnor som tror att de skall hinna med allt..." Män klarar sig oftare genom att de säger "det duger".
En bra böneregel att att man i sin bön skall tänka igenom orden tack, hjälp och förlåt.
Tack kommer först. Där tackar man Gud för sådant som är bra i våra liv, sådant som vi kanske allt för ofta tar för självklart.
Hjälp kommer sedan. Där lägger vi in sådant som vi inte klarar av. Situationer som vi överlåter på Gud.
I ordet förlåt erkänner vi våra synder, alltså de händelser där vi verkligen gjort fel. Inte bara sådant vi klarar av.

Viktigast av allt är dock tackbönen. Med andra ord "det duger".

Gud välsigne dig!

Man måste inte äta av alla träd

”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap på gott och ont.” (Första Moseboken 2:16)

Det var vad Gud sade till människan enligt skapelseberättelsen.
Ändå måste vi fråga oss om det verkligen är det så klokt att äta av alla träd i trädgården även om vi får äta av alla utom ett. I vår tid vill många människor hinna med så många upplevelser som möjligt. Vi vill resa och se en stor del av världen. Vi måste klara av att göra karriär. Dessutom finns det så många sorters vin som man inte har prövat, för att inte tala om alla sexuella upplevelser som massmedia berättar om. Barnen måste få en bra uppfostran och få uppleva mycket och utvecklas redan när de är barn. Vuxna har fullt upp med att skjutsa barnen till deras olika aktiviteter.

Till slut kan vi råka in i desperation över det som vi inte har, för när vi jämför oss med andra är det lätt att se att det alltid finns någon har mer, eller som har gjort mer.

Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.

Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.

En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast i det första skedet… när vi ser frukten. Att träna sig i att försaka är en viktig andlig träning.

Att vi måste försaka en del som Gud har skapat är en viktig insikt. En annan lika viktig insikt är att det är viktigt att tacka för det vi redan har. Om vi tränar oss att uppskatta det vi har botar det oss från det överdrivna begäret till det vi inte har.

(Dagen och Dagens ledare rapporterar om en hemsida som uppmuntrar gifta människor till otrohet. Det är ett exempel på att samma mekanismer fortfarande förekommer. Ingen mår bra av att äta av för många träd i trädgården.

Gud välsigne din dag!

Att vara glad och öppenhjärtig

”Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud.” (Första Thessalonikerbrevet 5:16-18)


När man läser den uppmaningen kan den upplevas som oerhört hurtfrisk, på gränsen till banal. i praktiken vet vi ju alla att man inte kan vara glad hela tiden. I det här fallet handlar det dock inte om den glädje som bygger på känslor, den glädje som är motsatsen till sorg, eller motsatsen till att man är ledsen, utan om den glädje som är motsatsen till den likgiltighet, som kan yttra sig på olika sätt. Liktiltigheten kan yttra sig genom att man inte uppmärksammar det som är oerhört värdefullt, men som vi upplever som självklart. När man inte kan glädjas över en nyckelpiga, en sång eller en blomma har man drabbats av likgiltighet.
Likgiltigheten kan också yttra sig genom att vi tror att gräset är grönare på andra sidan. Om man drömmer sig bort från sitt äktenskap, sitt arbete eller sin församling, bör man fråga sig själv om det möjligen kan vara så att man har drabbats av livsleda, och tror att gräset är grönare på andra sidan staketet.

Den glädje som Paulus uppmanar oss till handlar om en livsinställning. En livsinställning som man kan få genom ett medvetet beslut, ett beslut till lovsång, ett beslut att tacka för det man har i stället för att drömma sig bort till något annat som sedan troligen inte är mer märkvärdigt än det man redan har. Valet är ofta ett val mellan mina egna tillfälliga känslor och mellan det som Gud vill i mitt liv.

Det finns flera sätt att tillfälligt fly från livsledan: passivitet eller verksamhetsmani, köpmani eller skåpsuperi, men inget av dessa sätt är någon lösning.

För att återfå livsglädjen behöver man en andlig övningsplan. Planen blir:

”Var alltid glada” innebär att vi skall ha en positiv grundhållning till det som Gud har gett oss. Guds goda gåvor är inte självklara. Vi skall öva oss i medkänsla och tacksamhet.
”Be ständigt” innebär att vi skall söka ostördheten med Gud och öppet lägga fram våra sorger och vår trötthet inför honom.
”Tacka hela tiden Gud” är samma sak som ”var alltid glada”. Att samma uppmaning återkommer i en annan form markerar att livet skall röra sig i en växelverkan mellan å ena sidan glädje och tacksamhet och å andra sidan öppenhjärtighet om smärta och sorg.

(Denna betraktelse bygger på första årgångens text för tacksägelsedagen. Gå till betraktelsen "Nyttigt att sortera känslorna" om du vill ha tankar som kan användas oberoende av årgång.)