Treenighetens sköld

"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
(Matteusevangeliet 28:19-20)



Orden i skölden betyder. Fadern, Sonen, den Helige Ande, Gud, är, är inte.

Treenighetens sköld kallas en symbol som försöker att beskriva att Gud samtidigt är Fader, Son och Ande, samtidigt som dessa tre inte är varandra.
I dopbefallningen lovar Jesus att han är med oss här och nu. Vi behöver alltså inte vänta på att han skall komma tillbaks i tidernas slut. Ändå har han lovat att komma tillbaks i synlig gestalt i tidernas slut. Kanske tron på treenigheten kan hjälpa oss att förstå hur detta kan vara möjligt. När Jesus inte är här i synlig gestalt är ändå den helige Ande här.

Gud välsigne dig!

Klöverbladskorset och treenigheten

Klöverbladskorset är ett kors där varje korsarm avslutas med en treklöver, som vart och ett symboliserar treenigheten. Vanligtvis appliceras treklöverna på ett grekiskt kors men de förekommer även som tillägg bland annat på patriarkalkors.

Klöverbladskorset användes av Sankt Patrick, Irlands skyddshelgon, för att åskådliggöra treenigheten. Det förekommer bland annat på Marylands flagga och på Norska kyrkans vapen. I Norge används beteckningen Olavskors, dels för klöverbladskorset, dels för vissa andra korstyper.

Treenighetsläran är i den kristna kyrkan ett sätta att förklara hur Gud dels kan vara en ande som har skapat jorden, dels ha stigit ned till jorden som Jesus och dels vara Guds aktiva kraft. I flera bibelord antyds att Gud visar sig på olika sätt: "När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: 'Detta är min älskade son, han är min utvalde'." (Matteusevangeliet 3:16–17)

Treenigheten som solen, ljuset och värmen

"Då sade Jesus till henne: 'Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?'" (Johannesevangeliet 11:25-26)

Frågan om treenigheten, om relationen mellan Fadern, Sonen och Anden är också en av de svåraste frågorna i den kristna trosläran. Därför är det lika bra att vi dyker rakt in i den i dag. I gamla testamentet levde israeliterna omgivna av andra folk som dyrkade flera gudar. Det var därför nödvändigt att oerhört skarpt betona att Gud är en. Första budet lyder: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” Men redan i gamla testamentet börjar det lysa igenom att även om Gud är en så säger detta inte särskilt mycket om vem Gud är. Gång på gång lyser det igenom att det finns mer att säga om Gud och i dagens gammaltestamentliga läsning antyds treenigheten. Tre män visar sig för Abraham, men han tilltalar dem med ordet ”Herre”.
I alla tider har kristna försökt uttrycka vad treenigheten är genom bilder. Ibland har man avbildat treenigheten som en triangel med ett allseende öga.
Känd är också den ryske ikonmålaren Andrej Rublevs ikon den gammaltestamentliga treenigheten som föreställer de tre änglarna som besöker Abraham. Två av dem – Sonen (i mitten) och Anden (till höger) – visar med sitt kroppsspråk att de är underordnade Fadern.
Ett annat sätt att beskriva relationen mellan Fadern, Sonen och Anden är bilden av att Fadern är som solen, Sonen som ljuset och anden som värmen. Alla tre hör ihop. Det går inte att tänka sig den ene utan de andra. Ändå är det främst genom värmen och ljuset som vi möter solen, eftersom solen är långt borta och därför i sig obegriplig.
Att försöka förstå Gud, är som att försöka ta på solen. Att försöka förstå Gud Fadern utan att erfara hur Jesus verkar och hur Anden verkar är som att läsa sig till vad solen är utan att känna dess värme eller se dess ljus.

Josefin Fållsten skriver i Dagen: "Till oss vänder sig söndagens texter med utmaningen att låta våra liv byggas med Jesus som hörnsten."

Gud välsigne dig!

Franciskus grenkors

"Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen." (Kolosserbrevet 1:15-20)
Om den helige Franciskus berättas det att han ofta kunde se tecken på Guds närvaro i naturen. Två grenar som råkade ligga i kors var för honom inte bara två grenar som låg där av en slump, utan verkligen ett Kristi kors. Den helige Franciskus tredje orden inom Svenska kyrkan använder ett kors som liknar just två grenar som symbol.
När Franciskus ser kors i naturen leder det våra tankar till den heliga Treenigheten. Gud visar sig på olika sätt: genom Fadern som skapare, genom Sonen som frälsare och genom Anden som livgivare.
Samme Gud som har skapat världen steg ned till denna värld som Jesus från Nasaret och samme Gud som vandrade på dammiga stigar finns med i sin kyrka än i dag. Han är med oss alla dagar till tidens slut.

Gud välsigne dig!

Lalibelakorset - rikt på symbolik

Lalibelakorset har sitt namn från Lalibela i Etiopien, varifrån den här korsmodellen har sitt ursprung. Det är mycket rikt på innehåll och detaljer som har olika innebörd.

Korset består av två cirklar som har förenats och bildar en avlång mjuk kropp. Detta symboliserar himmel och jord, det eviga och det tillfälliga. De tre korsen står för treenigheten: Gud är Sonen, Fadern och Anden. Det är det mittersta korset som föreställer Fadern, som skapar himmel och jord.

De tolv trianglarna med slingorna utanför rundeln betecknar de tolv lärjungarna. Varje geometrisk figur föreställer en människa. Mitt ibland dem finns Jesus Kristus - det översta korset. Det blir en bild av den första nattvarden och av kyrkan som lever vidare samlad kring nattvardsbordet.
Det nerdersta korset symboliserar Anden. Vingarna runt detta kors vill visa oss att Anden är närvarande i skapelsen.
Det finns givetvis något olika varianter av lalibelakorset. Att upptäcka symboliken i ett kors är ett stort äventyr. Kanske du kan lära dig mer om ett kors i den kyrka där du brukar gå eller om ett kors du har hemma. Kanske en ny värld av symbolik öppnar sig.

Gud välsigne dig!

Att be till Fadern, Sonen och Anden

"Jag tror på [...] den helige Ande, herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tilliga med Fadern och Sonen
tillbedes och äras..."
Nicenska trosbekännelsen

I olika kyrkor ber man på olika sätt. I Svenska kyrkan ber man ofta till Gud och tilltalar honom ibland "käre himmelske Fader". Bönen riktas alltså till den sidan av den treenige guden som vi kallar Fadern. Det mest kända exemplet på en bön som riktas till Fadern är den bön som Jesus Kristus själv har lärt oss:
"Fader vår som är i himmelen..."

I frikyrkor - men också i de ortodoxa kyrkorna - ber man gärna till Jesus. "Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." (Apostlagärningarna 7:59). I frikyrkorna och karismatiska rörelser finns de s.k. bönesuckarna när man helt enkelt nämner namnet "Jesus". Samma enkla Jesusbön bedes också i de ortodoxa kyrkorna, men där finns också den längre Jesusbönen:
"Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig."

Bland annat i de katolska och ortodoxa kyrkorna förekommer också bön till den helige Ande, särskilt under dagarna mellan pingst och Kristi himmelsfärds dag. En sådan bön finns också i den svenska psalmboken nr 361:
"O du helge Ande, kom.
Fyll dina trognas hjärtan
med nåd och frid
och tänd i dem kärlekens eld,
din levande låga,
du som från skilda länder och språk
samlar folken i kristen tro och endräkt:
en enda helig kyrka.
Halleluja! Halleluja!

Det kan kännas ovant att möta andra kristna som ber på sätt som en själv inte är van med, men vi behöver inte känna någon oro över det. Det viktigaste är att man ber, att hjärtats samtal med Gud får pågå. Hur man ber är underordnat. Om man så vill kan man ändå pröva på att be på ett sätt som man inte är van med i sin egen kyrka. Gud har skapat oss olika. Det är därför vi ber på olika sätt. Olikheterna mellan oss människor följer däremot inte samfundsgränserna.

Gud välsigne dig!

Gud svarar på våra frågor

Hur får man svar av Gud? Den frågan har jag fått av flera människor under den senaste tiden.
På tredje söndagen i advent läste vi i kyrkorna att: ”...när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.” (Lukasevangeliet 3:2).
Johannes befann sig troligen i öknen för att få svar på sina livsfrågor.
Om jag eller du vill få svar på de frågor som vi bär på är det viktigt att vi först formulerar frågorna. Oftast får vi svar av Gud först när vi har formulerat våra frågor eller problem. Gud brukar sedan svara på ett eller flera av tre olika sätt.
1/ Guds svar kan ibland dyka upp i våra tankar. Man kan givetvis inte vara säker på om det är en själv som har kommit på svaret eller om det är Gud som har gett det. Eftersom vi tror att Gud Fader är "himmelens och jordens skapare" och därför också den som har skapat mig och dig, ligger Gud bakom våra hjärnor och tankeprocesser. Därför ligger Gud på sätt och vis bakom ett svar även om vi upplever att det är vi själva som har kommit på det.
2/ Guds svar kan ibland komma i bibelläsningen, särskilt i Jesusorden. I så fall har Guds svar gått genom Gud Sonen.
3/ Guds svar kan ibland komma till oss genom en annan kristen människa som ger ett gott råd. I så fall kommer Guds svar till oss genom den Helige Ande.

Naturligtvis kan vi också lura oss själva genom att själva tänka ut riktigt dåliga svar på våra livsfrågor, som bara fördjupar de svårigheter vi har i livet. Om vi vill undvika att gå i den fällan skall vi försöka få ett svar genom att kombinera metoderna 1, 2 och 3. Om vi alltså har ett problem i livet och hittar ett svar på det som dyker upp i våra tankar, är samstämmigt med Jesu undervisning och dessutom ligger i linje med vad en annan kristen människa råder oss till, då är det mycket troligt att vi är på rätt väg.