Kämpa för tron!

Judas brev tillhör ett av de kortaste och minst lästa böckerna i Nya testamentet. Judas, som kallar sig själv ”Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror” påminner oss ändå om något som är viktigt i vår tid:
”Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga. Bland er har det nämligen nästlat sig i några människor som för länge sedan blev förutbestämda för domen. De är gudlösa och missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.” (Judas brev, v. 3-4)

De människor som Judas varnar för kännetecknas av några egenskaper:
de har skaffat sig en position i kyrkan;
de tror inte på Jesus Kristus,
de missbrukar nåden till ett liv i utsvävningar.

Kristen tro förutsätter både lag och evangelium. Vi tror att Gud både ställer krav på oss och förlåter oss och älskar oss även när vi misslyckas. Förhållandet mellan lag och evangelium har många gånger ställt till problem i den kristna tron. Guds lag gäller fullt ut. Evangeliet gäller också fullt ut, men Guds förlåtelse förutsätter att vi känner ånger över våra synder och vill göra bättring.
I den lutherska kyrkan talar man ofta om ”den dagliga omvändelsen”. Det innebär att man dagligen måste se över sitt liv och ibland ändra kurs. En annan bild för samma sak är att ett segelfartyg kryssar genom skärgården och måste ofta ändra kurs för att komma i rätt riktning.
De människor som Judas varnar för gör misstaget att de ägnar sig åt utsvävningar och kanske försvarar detta med att ”kristen bro egentligen bara handlar om kärlek”. Vi kan anta att människorna Judas talar om missbrukar mat, alkohol, sex och kanske inköp. Sådant har varit en lockelser för människor i alla tider. När det brukar i rätt mängd och på rätt sätt är det en del av Guds goda skapelse. När det missbrukas leder det till olycka för människan själv och för omgivningen.

Judas uppmanar oss: Kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga!

Att tro på Gud är att ta emot hans goda gåvor

Ibland kan man få frågan om man tror på Gud. Den som frågar vill då vanligtvis veta om man tror att Gud existerar eller inte? En vanlig uppfattning är att den som tror på Guds existens är en troende.

Den som är troende brukar inte hålla med om det. Tron är mer än så. En tro innebär att man vänder sig till den man tror på med sina frågor och förväntar sig att få svar på många av dem. En människa som tror på Gud är också öppen och villig att ta emot de goda gåvor som Gud ger.

Vilka gåvor ger då Gud?

*Skapelsen. Gud har skapat universum, naturen och oss. När jag tänker på att Gud har skapat mig inser jag att det finns en särskild mening med mitt liv. Människor är på många sätt lika varandra, men det finns också stora olikheter, för att vi skall kunna komplettera varandra. Därför får jag tacka Gud för att Gud har skapat mig just på det här sättet. Du får göra det samma.

* Lagen. Gud har också gett oss sin lag genom tio Guds bud som uppenbarades för Moses på Sinai berg och som har vidareutvecklats bland annat av Jesus i bergspredikan. Lagen är instruktionsboken till skapelsen. Samtidigt som jag får tacka Gud för skapelsen måste jag också inse att livet blir lättare och bättre om jag inrättar mitt liv efter Guds lag.

* Evangeliet. Även om jag inrättar mitt liv efter Guds lag blir det ibland fel. Ibland är det mitt fel, ibland andras, ibland är det svårt att säga var felet finns. Då är det viktigt att vi påminner oss själva och andra om evangeliet - det glada budskapet - att Gud har stigit ned till jorden som Jesus Kristus för att visa oss människor sin kärlek och nåd.

Att ta emot Guds goda gåvor som bland annat visar sig i skapelsen, lagen och evangeliet, det är att tro på Gud.

Beröm och kritik skall inte framföras samtidigt

Det går inte att servera beröm och kritik i samma mening. Allt måste ha sin tid. När man talar vänligt och varmt till en människa får man inte linda in kritiken i värmen. Då förlorar de varma orden sitt värde. Kritiken får man spara till en annan gång.
Att helt utelämna kritiken är ingen god idé. Att avstå från att framföra kritik till en människa, kan innebära att man gör den människan riktigt illa. När människor lever i goda relationer med varandra, finns både beröm och kritik med, men inte samtidigt.
På första söndagen i advent läser vi ur Lukasevangeliet 4:16-23 om hur Jesus i Nasarets synagoga läser ur Jesajas bok: "Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren..." (Jesaja 61:1-2). Där avslutar Jesus läsningen mitt i en mening och utelämnar fortsättningen: "en hämndens dag från vår Gud."

Guds lag och evangeliet är två självklara grundpelare i den kristna tron. Guds lag är främst budorden, men också den utveckling av lagen som Jesus ger oss i bergspredikan. Evangeliet är erbjudandet att vi får vara Guds barn av nåd och att Gud har visat sin kärlek till oss genom att Jesus dog och uppstod för vår skull.

Lagen måste ha sin tid och evangeliet sin. I den kyrkans historia har kyrkoåret utvecklats, där advent och påskfastan får vara de tider där vi tänker mer på Guds lag än annars. Under festerna jul och påsk tänker vi mer på evangeliet.

Joakim Hagerius skriver i Dagen att budskapet om ett nådens år är lika radikalt då som nu. Det är helt riktigt. Evangeliet är lika radikalt då som nu, men under en förutsättning: att vi först har tagit Guds lag på allvar.

Därför är det en god idé att göra advent till en lagens tid. Vi får anstränga oss extra för att följa Guds vilja, att leva radikalt och generöst. Den som aldrig har gått till bikt kan göra det. Man går till bikt med tunga steg, men med desto lättare steg därifrån. Tunga steg och lätta steg. Fast och fest. Lag och evangelium. Det är Guds sätt att verka i världen. Allt har sin tid.