"Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen."
(Matteusevangeliet 4:1)
Vi kanske blir förvånade när vi läser att det var Anden, alltså Gud själv, som förde ut Jesus i öknen för att han skulle sättas på prov av Djävulen. Ibland tänker vi oss att prövningar i livet är något ont och att Gud inte kan ha med dem att göra.
På sätt och vis har vi rätt. Gud vill inte det onda. Gud ligger inte heller bakom mycket av det onda som sker i världen.
Ändå finns det prövningar som Gud ligger bakom. Det är prövningar som har med vår utveckling som människor att göra. Om vi skall kunna utvecklas måste vi också prövas.
När Jesus framträdde som profet var han i trettioårsåldern. Han stod inför en stor förändring i sitt liv. Hittills hade han bott i sitt barndomshem och uppfostrats till timmerman av Josef. Jesus stod inför att bryta upp från det trygga livet hemma och att bli en kringvandrande predikant. Han stod inför att allt fler skulle upptäcka att han var Guds son.
Vi står knappast inför lika stora uppbrott som Jesus. Likväl står vi ibland inför stora förändringar i livet. Vi sätts på prov. Det är inte något tecken på att Gud har övergett oss, utan i stället ett tecken på att Gud fortsätter att arbeta med oss.
Gud välsigne dig!
Visar inlägg med etikett prövningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett prövningar. Visa alla inlägg
söndag 28 augusti 2011
söndag 14 augusti 2011
Det maronitiska korset - ingenting kan vinnas utan kamp och prövning
"Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet."
(Romarbrevet 8:17)
Den maronitiska kyrkan är en syrisk-ortodox kyrka som är starkast i Libanon. Kyrkan är grundad av den helige Maron som levde i Antiokia i nuvarande Turkiet på 400-talet. Bland maroniterna används det maronitiska korset som har tre tvärbalkar och där varje korsarm avslutas med tre blad.
De tre tvärbalkarna beskrivs ibland - uppifrån och ner - som tavlan med inskriften "Jesus från Nasaret, Judarnas konung", korsarmen där Jesu armar var fästade och fotapallen där hans fötter stod.
Andra gånger beskrivs tvärbalkarna som den heliga Treenigheten.
Lövverket beskrivs som det liv som utgår från Jesu lidande. Det påminner oss om att ingenting viktigt i livet kan vinnas utan kamp och prövning. Vi måste vara beredda att försaka vissa saker i livet för att vinna det som är mer värdefullt. Så kan också korsen i våra liv blomma.
Gud välsigne dig!
Etiketter:
det maronitiska korset,
försakelse,
kamp,
prövningar
torsdag 21 juli 2011
Anden är villig, men köttet är svagt
"Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag." (Matteusevangeliet 26:41).
"Anden är villig, men köttet är svagt" är et talesätt som är hämtat från Gustav V:s bibel (1917 års bibelöversättning). Det handar om att vi många gånger vet vad som är rätt, men att vi ändå inte förmår att handla efter vår övertygelse. Vi lever inte alltid som vi lär.
När någon anklagas för att inte leva som han lär är kritiken ofta mycket skarp. Givetvis bör man ta kritiken på allvar om det är mycket stor skillnad mellan den övertygelse man har och ens livsstil.
Det kan också hända att en del människor människor tar till sig kritiken så hårt att de ger upp. De ger upp de goda idealen och nöjer sig med att leva för dagen.
Det finns dock ett annat sätt att tänka. När våra ideal är högre än vi når upp till beror det på att Gud har förtroende för oss. Han har väckt hos oss en längtan till ett gott liv i bemärkelsen ett liv där vi gör gott mot andra. Gud har väckt den längtan i oss för att han har förtroende för oss och tror att vi kan växa vidare som kristna.
Gud har inte gett upp. Därför skall vi själva inte heller göra det.
"Anden är villig, men köttet är svagt" är et talesätt som är hämtat från Gustav V:s bibel (1917 års bibelöversättning). Det handar om att vi många gånger vet vad som är rätt, men att vi ändå inte förmår att handla efter vår övertygelse. Vi lever inte alltid som vi lär.
När någon anklagas för att inte leva som han lär är kritiken ofta mycket skarp. Givetvis bör man ta kritiken på allvar om det är mycket stor skillnad mellan den övertygelse man har och ens livsstil.
Det kan också hända att en del människor människor tar till sig kritiken så hårt att de ger upp. De ger upp de goda idealen och nöjer sig med att leva för dagen.
Det finns dock ett annat sätt att tänka. När våra ideal är högre än vi når upp till beror det på att Gud har förtroende för oss. Han har väckt hos oss en längtan till ett gott liv i bemärkelsen ett liv där vi gör gott mot andra. Gud har väckt den längtan i oss för att han har förtroende för oss och tror att vi kan växa vidare som kristna.
Gud har inte gett upp. Därför skall vi själva inte heller göra det.
fredag 11 mars 2011
Guds godhet flödar över och tvingar oss att välja
Det vi kallar ”tio Guds bud”, det kallas iinom judendomen ”de tio orden”, och som det första ordet räknar de inte budet ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”, utan meningen ”Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.” Ibland lägger man in den raden även när vi kristna läser tio Guds bud. Det som är viktigt med den är att den påminner oss om att evangeliet kommer före lagen. Först älskar Gud oss människor; därför ger han oss lagen. Det är inte så att han först ger oss lagen, och sedan märker att vi inte klarar att hålla den och därför blir kärleksfull och vill förlåta oss.
Samma sak är det i Första Moseboken, andra kapitlet. Där säger Gud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap på gott och ont.” Först ger Gud en gåva. Vi får äta av alla träden. Sedan kommer råden om hur vi skall handskas med vår frihet. Råd skriver jag. Var det inte så att Gud förbjöd Adam och Eva att äta av kunskapens träd? Ja, men samtidigt är vi människor fria. Gud hindrar oss inte från att göra det som skadar oss själva eller andra.
Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.
Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.
En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast ibland redan i det första skedet… när vi ser frukten. Om vi låter vårt begär växa till alltför mycket är slaget förlorat. Det gäller att motarbeta begäret redan innan det har vuxit sig för starkt. Det är kanske därför kampen mot begären får både nionde och tionde budorden, trots att det inte handlar om fullbordade handlingar utan bara om tankar.
Viktigast av allt när vi kämpar mot begären som kan leda oss till att föröda våra liv är att vi lär oss att uppskatta det som vi redan har. Adam och Eva fick ta av alla träden i trädgården, utom av ett. Låt oss glädjas över det som vi redan har.
Varje människa brukar ha ett eller ett par områden i livet där man får kämpa mot något som håller på att skada ens liv. Det är viktigt att börja pröva sig själv och försöka ringa in det området.
Att tänka så här innebär en prövning. Eva Cronsioe skriver mer om det temat i Dagen. Ingenting kan dock vinnas utan kamp och prövning.
Gud välsigne dig i din kamp!
Samma sak är det i Första Moseboken, andra kapitlet. Där säger Gud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap på gott och ont.” Först ger Gud en gåva. Vi får äta av alla träden. Sedan kommer råden om hur vi skall handskas med vår frihet. Råd skriver jag. Var det inte så att Gud förbjöd Adam och Eva att äta av kunskapens träd? Ja, men samtidigt är vi människor fria. Gud hindrar oss inte från att göra det som skadar oss själva eller andra.
Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.
Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.
En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast ibland redan i det första skedet… när vi ser frukten. Om vi låter vårt begär växa till alltför mycket är slaget förlorat. Det gäller att motarbeta begäret redan innan det har vuxit sig för starkt. Det är kanske därför kampen mot begären får både nionde och tionde budorden, trots att det inte handlar om fullbordade handlingar utan bara om tankar.
Viktigast av allt när vi kämpar mot begären som kan leda oss till att föröda våra liv är att vi lär oss att uppskatta det som vi redan har. Adam och Eva fick ta av alla träden i trädgården, utom av ett. Låt oss glädjas över det som vi redan har.
Varje människa brukar ha ett eller ett par områden i livet där man får kämpa mot något som håller på att skada ens liv. Det är viktigt att börja pröva sig själv och försöka ringa in det området.
Att tänka så här innebär en prövning. Eva Cronsioe skriver mer om det temat i Dagen. Ingenting kan dock vinnas utan kamp och prövning.
Gud välsigne dig i din kamp!
tisdag 22 februari 2011
Det latinska korset och våra kors

Ett latinskt kors ären av de vanligaste korsformerna i den kristna tron. Den består av ett kors där den nedre korsarmen är längre än de tre andra.
Korset i sig är en symbol för den kristna tron. Det beror givetvis på att Jesus avrättades på ett kors. Eftersom Jesus uppstod på den tredje dagen har det barbariska avrättningsredskapet blivit en symbol för att Jesus Kristus segrar över döden. Många människor - kanske främst de som inte är bekännande kristna - tänker nog främst på korset som en symbol för döden. Så var det nog också med många av de människor som stod runt Jesu kors och som senare inte fick reda på hela sanningen: att Jesus uppstod på den tredje dagen.
Ibland använder man ordet "kors" för att beskriva de svårigheter som vi människor går omkring och bär på. så gott som varje människa har sina frestelser och prövningar som man måste kämpa med. Det gäller även mycket framgångsrika människor. Elvis Presley sade vid något tillfälle att framgångar är mycket svårare att bära än motgångar.
Vilket är ditt kors i livet? Tänk efter!
Jesus sade vid ett tillfälle: "Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge." (Lukasevangeliet 14:27) Jesus menar då att varje människa måste lära sig att hantera det kors som han eller hon bär. Vägen till det goda livet handlar inte så mycket om att nå framgång och att kämpa efter lycka. I stället handlar det om att man lär sig att hantera sitt eller sina kors. Att lära sig att hantera sitt kors är en viktig del i vad det innebär att vara Jesu lärjunge.
Etiketter:
frestelser,
korset,
latinskt kors,
prövningar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




