Det maronitiska korset - ingenting kan vinnas utan kamp och prövning

"Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet."
(Romarbrevet 8:17)

Den maronitiska kyrkan är en syrisk-ortodox kyrka som är starkast i Libanon. Kyrkan är grundad av den helige Maron som levde i Antiokia i nuvarande Turkiet på 400-talet. Bland maroniterna används det maronitiska korset som har tre tvärbalkar och där varje korsarm avslutas med tre blad.

De tre tvärbalkarna beskrivs ibland - uppifrån och ner - som tavlan med inskriften "Jesus från Nasaret, Judarnas konung", korsarmen där Jesu armar var fästade och fotapallen där hans fötter stod.
Andra gånger beskrivs tvärbalkarna som den heliga Treenigheten.

Lövverket beskrivs som det liv som utgår från Jesu lidande. Det påminner oss om att ingenting viktigt i livet kan vinnas utan kamp och prövning. Vi måste vara beredda att försaka vissa saker i livet för att vinna det som är mer värdefullt. Så kan också korsen i våra liv blomma.

Gud välsigne dig!

Guds godhet flödar över och tvingar oss att välja

Det vi kallar ”tio Guds bud”, det kallas iinom judendomen ”de tio orden”, och som det första ordet räknar de inte budet ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”, utan meningen ”Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.” Ibland lägger man in den raden även när vi kristna läser tio Guds bud. Det som är viktigt med den är att den påminner oss om att evangeliet kommer före lagen. Först älskar Gud oss människor; därför ger han oss lagen. Det är inte så att han först ger oss lagen, och sedan märker att vi inte klarar att hålla den och därför blir kärleksfull och vill förlåta oss.

Samma sak är det i Första Moseboken, andra kapitlet. Där säger Gud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap på gott och ont.” Först ger Gud en gåva. Vi får äta av alla träden. Sedan kommer råden om hur vi skall handskas med vår frihet. Råd skriver jag. Var det inte så att Gud förbjöd Adam och Eva att äta av kunskapens träd? Ja, men samtidigt är vi människor fria. Gud hindrar oss inte från att göra det som skadar oss själva eller andra.

Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.

Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.

En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast ibland redan i det första skedet… när vi ser frukten. Om vi låter vårt begär växa till alltför mycket är slaget förlorat. Det gäller att motarbeta begäret redan innan det har vuxit sig för starkt. Det är kanske därför kampen mot begären får både nionde och tionde budorden, trots att det inte handlar om fullbordade handlingar utan bara om tankar.

Viktigast av allt när vi kämpar mot begären som kan leda oss till att föröda våra liv är att vi lär oss att uppskatta det som vi redan har. Adam och Eva fick ta av alla träden i trädgården, utom av ett. Låt oss glädjas över det som vi redan har.

Varje människa brukar ha ett eller ett par områden i livet där man får kämpa mot något som håller på att skada ens liv. Det är viktigt att börja pröva sig själv och försöka ringa in det området.

Att tänka så här innebär en prövning. Eva Cronsioe skriver mer om det temat i Dagen. Ingenting kan dock vinnas utan kamp och prövning.

Gud välsigne dig i din kamp!

Det dagliga trefrontskriget

"Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden," ber vi i Herrens bön. När vi ber så, ber vi att Gud skall ge oss uthållighet i den goda kampen. Den kampen pågår varje dag i vårt liv. Lilla katekesen menar att det är en kamp mot "djävulen, världen och vårt eget kött". Djävulen: sådant ont som det är svårt att se en jordisk orsak till. Världen: sådant ont som kommer från andra människor. Vårt eget kött: sådant ont som vi själva bär ansvar för genom att inte ha kontroll över oss själva.

Vi är alltså dagligen inblandade i en strid på tre fronter.

När det gäller kampen mot det onda som finns i en själv kan man ha stor hjälp av att gå till själavård och bikt. Männsiskor går omkring och bär på olika slags problem och frågor. Att gå till bikt eller själavård borde inte vara konstigare än att gå med bilen till kontrollbesiktning. Den omsorg och vård som vi unnar våra bilar borde vi också unna oss själva.

När det gäller kampen mot det onda i världen, den kamp som förs på det godas sida så finns det alltid aktuella frågor att engagera sig för. Tio Guds bud är alltid desamma. Om man speglar buden och de dubbla kärleksbudet i de dagsaktuella politiska frågorna kan man ta fram en lista med frågor där kristen etik utmanar de politiska partierna. Så har tidningen Dagen gjort och tagit fram följande lista med "inspel till Reinfeldt".

Gå på djupet - inte bara mot mitten.
Slå vakt om gästfriheten och det varma hjärtat.
Värna Guds skapelse.
Ensamheten och trasiga relationer är samhällets gissel.
Upprätthåll det absoluta människovärdet.
Blunda inte för alkoholmissbruket
Lyft fram religions- och samvetsfriheten.
Världens fattiga är vårt ansvar.

Den fullständiga texten med kommentarer hittar ni i tidningen eller genom att följa länken. Listan på "inspel till Reinfelt" är en bra sammanställning på problemområden i dagens Sverige och världen. Samtidigt kan vi inte bara passa till Reinfeldt och politikerna. Var och en kan engegera sig i de här frågorna och andra i sitt dagliga liv och i möten med andra människor.

Det var alltså två av Martin Luthers punkter om kampen mot det onda i ens eget kött och i världen. Luther nämnde också djävulen. Det bästa sättet att kämpa mot djävulen är att finnas med i kampen mot det onda i en själv och det onda i världen. Där finns grunden för kampen mot det onda. Djävulen i sig bekämpas nog bäst genom att man inte bryr sig om honom och kanske också genom att man markerar sitt stöd för det goda genom att be med i orden "Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden."

Att kämpa tillsammans (Fjärde söndagen efter trefaldighet)

Två ofta citerade bibelställen är "älska din nästa som sig själv" (Tredje Moseboken 19:18; Matteusevangeliet 12:39 )och "döm inte" (Johannesevangeliet 6:37).
Problemet är att de här två bibelställena inte går ihop så lätt. Att älska sin nästa innebär ju inte att bara tycka om människor och tänka väl om dem. Det innebär också att man måste varna dem när de är på fel väg och håller på att förstöra för sig själva och andra. Man kan visserligen börja att göra det med vänliga ord, men om dessa inte hjälper kanske man måste höja rösten. Dömer man då sin nästa? Var går gränsen mellan att älska och att döma? Om man tiger när en annan förstör sitt liv då gör man ju sin nästa verkligen illa?
Jesus har ett svar på den frågan: "...ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders" (Johannesevangeliet 6:42).
Alla människor har sina svaga sidor där vi begår fel. Synder kallas de med ett annat ord. Vi kanske är irriterade på våra barn, vår vår hustru eller man för mycket. Vi kanske tala illa om andra på arbetet. Eller också kämpar vi med någon av dödssynderna: högmod, vällust, frosseri/dryckenskap, likgiltighet, vrede, avund eller girighet. Eller kanske vi bara är allmänt pessimistiska och plågar omgivningen med våra sura uttalanden.
Det är viktigt att vi kämpar mot synden - alltså arbeter med våra dåliga sidor. Då blir vi bättre rustade att hjälpa andra med deras dåliga sidor. Den som hungrar efter att bli bättre själv, den som "hungrar och törstar efter rättfärdigheten" är rustad att hjälpa andra. När man själv kämpar står man på samma sida som den andre som man uppmanar att kämpa. Den egna kampen gör så att man ser klart.
Kampen för det goda livet är en gemensam kamp där man inspirerar och stöttar varandra.