Vem är kristen?

"Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad."
(Romarbrevet 10:9)

I Dagen kan vi läsa att det nu finns 2,18 miljoner kristna i världen. En fråga som då infinner sig är: Vem är kristen? Vilka krav skall man ställa på en människa för att han eller hon skall få räkna sig som kristen?
Det bästa sättet är att helt enkelt fråga: "Är du kristen?". Den som besvarar frågan med "ja" är en kristen. Om man börjar ställa fler frågor kommer man snart fram till att en mindre del av den stora gruppen kristna är sådana som tar sin tro på ett stort allvar, medan många andra inte har ett lika stort engagemang i sin tro.
Det mest okloka man kan göra då är att börja dra upp gränser och säga att den som inte tror det och det eller den som inte har upplevt det och det, inte är kristen på riktigt. Bättre är att inse att det finns och alltid har funnits människor som låter tron spela en olika stark roll i livet. Så var det även bland människorna i Jesu närmaste omgivning. Bättre är att i ord och handling visar att det alltid - för alla människor - finns mer att hämta i tron på Jesus.
Många människor är ovana att säga "Jesus är Herre", men det hjälper dem inte att säga att man måste säga så för att vara riktigt kristen. Man kan uttrycka samma sak på många olika sätt, t.ex. i trosbekännelsens ord: Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde son vår Herre..."
Att "tro i sitt hjärta" handlar för övrigt inte om att ha starka känslor i sin tro. På den tiden när Romarbrevet skrevs trodde man att man tänkte med hjärtat. Att tro i sitt hjärta handlar alltså om att tänka på Jesu uppståndelse.
Det finns 2,18 miljarder kristna i världen. Om vi möter kristna från olika länder får vi se att det finns olika sätt att uttrycka att Jesus är Herre och olika sätt att tro i sitt hjärta.

Gud välsigne dig!

Ordet kristen och "kristna terrorister"

"Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna."
(Apostlagärningarna 11:26)

Ordet "kristen" är inte ett helt enkelt ord. (En artikel i Dagen ställer till och med frågan om begreppet "kristen" är förbrukad och om vi borde kalla oss lärjungar i stället.)
Problemet med ordet kristen är att det ibland definieras för snävt och ibland för vitt.
För snävt: Det finns medlemmar i vissa väckelserörelser som ställer väldigt snäva villkor för att någon skall få kalla sig kristen. Medlemmar i de här rörelserna kan till och med påstå att utomstående inte är kristna om de inte har samma uppfattning i mer eller mindre alla trosfrågor eller uttrycker sin tro på samma sätt som i den egna rörelsen.
För vitt: Talet om att Sverige är ett kristet land kan ibland leda till att egentligen inga krav ställs på att en människa eller kulturell yttring skall få kalla sig kristen.

Att avstå från att använda ordet "kristen" är ingen lösning. Ordet finns i bibeln och därför kommer vi inte i från det. Det finns dessutom andra religioner och vi måste ha ett ord för vår egen religion.
En bra sätt att definiera "kristen" är att den som är döpt och som tillsammans med församlingen bekänner den kristna tron är kristen. Att bekänna tron tillsammans med församlingen innebär att man någon gång besöker en gudstjänst, läser med i trosbekännelsen, ber tillsammans med församlingen och/eller sjunger med i psalmerna.
Sedan är det viktigt att vara medveten om att det för de flesta eller till och mer för alla kristna finns mer att hämta i den kristna tron. Vi är aldrig färdiga. Det kanske alltid kommer att vara en liten minoritet som satsar helhjärtat på att fördjupa sig i tron. Den minoriteten kan vara med och inspirera de andra, men skall inte beskylla dessa för att "inte vara kristna".
Vad skall vi då säga om personer som själv kallar sig kristna men som utför fruktansvärda brott eller till och med terrorhandlingar. Är de kristna? Jag brukar inte svara på den frågan, utan i stället säga: Det är inte för att de tror för mycket på Jesus som de gjorde så, utan för att de tror för litet på Jesus.

Gud välsigne dig!

Att våga kalla sig kristen och tillsammans växa i tron

Ibland sägs det att västerlandet är oerhört sekulariserat men enligt en artikel i Dagen, säger två tredjedelar av alla britter att de är kristna. Svaret beror givetvis på hur frågan ställs. Så skulle det vara även i Sverige. En stor del av svenskarna svävar på målet om någon frågar dem om de är kristna. Ibland blir svaret: "Jag är kristen, men inte religiös." eller något liknande.

En av orsakerna till att så många tvekar när de får frågan om de är kristna är att de tror att en kristen måste vara på ett visst sätt. Om man t.ex. har funnits med bara i en församling och inte vill leva exakt efter de normer som som gällde där, kanske man har svårt att kalla sig kristen. En alltför stelbent syn på om hur "nådens ordning" skall fungera har också skrämt många från kristen tro.
En sund undervisning skall i stället fokusera på ett minimum - en tydlig grund - som man senare kan bygga vidare på på olika sätt. En sådan grund kan vara så enkel som att den som är döpt och som inte senare förnekar den kristna tron kan räknas som kristen. (Andra vill ställa högre krav som att man skall vara döpt och aktivt bekänna den kristna tron.)
När vi möter en människa som står på den här enkla grunden gäller det att vi uppmuntrar honom eller henne att bygga vidare på sin tro "du är ju kristen, och du vet väl att det finns mer att hämta i tron...", och att vi inte ifrågasätter och antyder att "om du vill vara kristen måste du...".
I missionsbefallningen säger Jesus: "döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud som jag har gett er." (Matteusevangeliet 28:19-20) Det finns alltid mer att hämta i tron. Lärandet handlar sällan om att en undervisar varandra, utan om att vi tillsammans gör upptäckter. Det händer när vi samtalar om ordet och de erfarenheter vi gjort.