Det korsade korset - att vara en förebild

"Där [i Rom] stannade han [Paulus] i hela två år på egen bekostnad. Han tog emot alla som kom för att besöka honom, och han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad. " (Apostlagärningarna 28:30-31)

Det korsade korset består av fyra latinska kors som sträcker sig ut från centrum. Det återfinns i Täbys och i en något annan version i Köpings vapen.
Det korsade korset brukar symbolisera mission, den kristna trons spridning i världen. Vi skall inte tänka oss att mission enbart handlar om när missionärer reser ut till främmande länder och förkunnar kristen tro.
Mission är något som berör var och en av oss. Var och en av oss kan säkert räkna upp andra människor som i vår barndom eller ungdom eller senare varit förebilder för oss i den kristna tron. På samma sätt är vi också förebilder för andra. Ibland är vi bra förebilder, ibland dåliga, men vi kan inte undvika att påverka andra.
Låt oss inspireras av det och i det lilla i ord och handling vara vittnen om den kristna tron.

Under några dagar kommer det inte att komma några inlägg på den här bloggen. Jag återkommer i augusti. Gud välsigne dig!

Vi är förebilder, vare sig vi vill det eller inte

I bibeln kallas de kristna ibland för "de heliga": "Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda." (Apostlagärningarna 9:32)
I trosbekännelsen säger vi för övrigt att vi tror på "en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund".

Det kan kännas obekvämt att tillhöra en religion där anhängarna kallas "heliga". Obekvämt känns det för att vi inte på något sätt vill göra anspråk på att vara heliga i betydelsen felfria. Vi är ju mycket väl medvetna om våra dåliga sidor, om vår strävan att nå upp till idealen och om hur ofta denna strävan misslyckas. Men om vi läser vidare i trosbekännelsen märker vi att tron på "syndernas förllåtelse" kommer direkt efter tron på "de heligas samfund". Att vara helig innebär alltså inte att vi tror oss att vara felfria eller färdiga med oss själva. Snarare är det så att det finns en särskild helighet i "syndernas förlåtelse", i den process som innebär att vi lever under Guds lag, ibland lyckas hålla den, ibland misslyckas, men ändå är Guds älskade barn och lever under hans välsignelse.

I den augsburgska bekännelsen som förenar de lutherska kyrkorna läser vi:
"Man kan hålla helgonen i åminnelse, för att vi skola lära att efterlikna deras tro och goda gärningar i enlighet med vår kallelse."
Om vi känner oss obekväma när de kristna i bibeln kallar oss "de heliga" kanske vi känner oss än mer obekväma när vi tänker på att det inte bara är de personer som kallas helgon som är förebilder för andra. Alla människor är - vare sig de vill det eller inte - förebilder för människor i vår omgivning. Vi kan vara goda eller dåliga förebilder. Om vi nickar instämmande när en människa förtalas i sin frånvaro stöder vi genom vårt beteende förtalet och blir medskydliga. Om vi i stälet säger emot och försvarar den som förtalas är vi goda förebilder. Våra handlingar påverkar vår omgivning genom att vi är med och skapar den kultur som råder på våra arbetsplatser, i skolan, i församlingen och bland vännerna.

Varje människa kan påverka sin omgivning genom små handlingar som i det långa loppet kan få en stor betydelse.

Ingen kan göra någon till ett helgon, utom en själv

I morgon är det alla helgons dag. Sedan 700- eller 800-talet firas alla helgons dag till minne av mindre betydande helgon, som inte fått en egen dag i almanackan.
För några veckor sedan skrev jag om helgon är i Själaspis med anledning av att den australiensiska nunnan Mary MacKillop helgonförlarades av påven. Eftersom jag fick flera frågor om helgon väljer jag att skriva om helgon en gång till. Jag vill också passa på att säga att alla ni som läser Själaspis är välkomna att kommentera det jag skriver här nere på sidan under rubriken kommentarer. Nu skickas de flesta kommentarer till mig personligen eller till min Facebook-sida. Det kan vara bättre att kommentarerna skivs direkt på den här sidan så att alla kan läsa dem.

I den Augsburgska bekännelsen - som är de lutherska kyrkornas grundval vid sidan av bibeln - beskrivs helgonen på följande sätt. "Man kan hålla helgonen i åminnelse, för att vi skola lära att efterlikna deras tro och goda gärningar i enlighet med vår kallelse."
Helgonen kännetecknas alltså av att de har haft en ovanligt stark tro, levt nära Gud, och att de har gjort goda gärningar. På så sätt har de kommit att bli förebilder för oss andra.
Hur blir då en sådan person ett helgon? Människor i personens omgivning börjar att anse att han eller hon är en förebild och kanske ansluter sig till kretsen kring denne. Efter det att personen har avlidit fortsätter människor att behandla honom eller henne som en förebild. Många börjar helt enkelt att kalla personen ett helgon. I de katolska och ortodoxa kyrkorna förekommer officiella helgonförklaringar där kyrkan officiellt fastställer vilka som erkänns som helgon. Det är vikigt att komma ihåg att kyrkan "erkänner" helgon. Kyrkan gör inte någon till helgon. Det är personen själv som genom sin tro och sina goda gärningar gör så att andra kristna börjar erkänna denne som ett helgon.
I Nya testamentet kallas ibland alla kristna på en ort "de heliga": "Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda." (Apostlagärningarna 9:32). I trosbekännelsen bekänner vi ju också att vi tror på "en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund". Det påminner oss just om att uppdraget att ha en starkt tro och göra goda gärningar inte bara är en uppgift för helgonen utan för alla kristna. Ibland kan det kännas som ett mål som är svårt att leva upp till. Just därför behöver vi goda förebilder: helgon!

På söndag firas inte alla helgons dag, utan alla själars dag till minnet av alla döda. Finns det då något samband mellan de båda helgdagarna. Ett samband är att många helgon har sett döden som en hemkomst. I Dagen skriver Eva Cronsioe: "För Paulus blir mullen inte en slutstation, utan det märkvärdiga element där den stora förvandlingen äger rum: Jesus död och uppståndelse, som ju är själva hans ärende." Även inför min egen död får ett helgon som Paulus vara en förebild. En förebild när det gäller att tro på Guds löften om "de dödas uppståndelse och ett evigt."

Vi behöver förebilder, helgon

Australien håller på att få sitt första helgon. Nunnan Mary MacKillop (1842-1909), grundare till Sankt Josefssystrarna av det heliga hjärtat, en ordern som ägnar sig åt välgörenhet bland de allra fattigaste, helgonförklaras söndag 17 oktober 2010 av påven. Till bilden av henne hör att hon ingrep mot en präst som förgrep sig mot barn. (Se vidare artiklar i Dagen och i Kyrkans tidning.)
Mary MacKillop är en av de kvinnor och män som är förebilder för andra kristna och som genom sitt liv kan inspirera andra i tron och till goda gärningar. Sådana människor kallas helgon. Vi protestanter är inte lika vana att använda just ordet helgon, men utan tvekan har Martin Luther, Lina Sandell, William Booth, Lewi Pethrus en funktion som helgon i respektive protestantiska samfund, även om ordet helgon sällan används.
Vi behöver helgon för att de inspirerar oss i tron. Berättelser om andra kristna som handlade rätt fast de genomgick svårigheter i sina liv är nyttiga för oss att lyssna till. Någon har sagt att helgonen gör små saker, men med stor kärlek och tycker att det är viktigt.
Ibland räknar man med att man har ett särskilt namnhelgon. De flesta förnamn som används går tillbaka på helgonnamn. Man tänker sig att det helgon, vars namn man bär, på ett särskilt sätt skall vara ens förebild. Firandet av namnsdagar går tillbaks på den tanken. Ibland räknar man också med att vissa helgon är skyddshelgon för vissa kategorier människor och företeelser. Mary MacKillop skulle i så fall bli skyddhelgon för barn som blivit utsatta för övergrepp.

I vissa länder och tider har helgonen fått en alltför stark roll, och därför kommit att stå ivägen mellan människa och Gud. Det var en av orsakerna till att Martin Luther reagerade så starkt mot en felaktig helgonkult. De kan inte ändra på att vi behöver förebilder och att Martin Luther själv är en av dessa, ett helgon.

Vilka helgon, vilka förebilder, har du?