Caravacakrucifixet och återevangelisationen

"Han skall befalla sina änglar
att skydda dig var du än går." (Psaltaren 91:11)

Caravacakrucifixet har sitt namn från den spanska staden Caravaca de la Cruz. Det är ett patriarkkors, där Jesu armar är fästa på den övre korsarmen. På många andra liknande kors är den övre armen tavlan med texten "Jesus från Nasaret, judarnas konung."
Under lång tid var Spanien en del av ett muslimskt rike. Kristna riken försökte återerövra området genom att skicka in missionärer. En av dessa var Don Gínes Pérez Chirinos de Cuenca som blev fängslad och förd inför den muslimske kungen. Denne var nyfiken på den kristna tron och bad missionären att visa hur de kristna firade mässan. Kungen ordnade också med de föremål som behövdes: ett altare, en duk, bröd, vin och ljus. En enda sak saknades: ett krucifix. Missionären förklarade att det inte var möjligt att fira mässan utan ett kors. Plötsligt pekade kungen på någonting utanför fönstret och frågade vad det var. Två änglar sänkte sig ned från himlen med ett kors, som de placerade på altaret för att därefter försvinna.
Berättelsen om Caravacakrucifixet är en underberättelse. Det finns såväl sanna som uppdiktade sådana. Vare sig den här berättelsen är sann eller inte påminner Caravacakrucifixet om flera saker.
Vi påminns om att det är viktigt att våga återevangelisera sådana områden som gått förlorade för den kristna tron, inte minst vårt eget land. Vi påminns också om att Gud änglar finns med oss.

Gud välsigne dig!

Balans mellan det andliga och det materiella

"Hittar du honung, så ät inte mer än lagom,
får du för mycket kräks du." (Ordspråksboken 25:16)

En undersökning visar att de flesta evangelikala ledare både vill evangelisera och arbeta socialt, samtidigt som de ser konsumismen som ett av de största hoten mot kristenheten. (Läs mer i Dagen.)
Att arbeta socialt innebär att bry sig om människors materiella och sociala välfärd, att arbeta mot dåliga villkor i arbetslivet, mot missbruk och att stötta familjer med problem. Men arbetet för materiell välfärd får inte gå för långt så att det spårar ut och blir konsumism. Vi människor mår inte bra av att svälta eller vara fattiga, men vi mår inte heller bra av att konsumera sådant vi inte behöver för att dämpa den inre oro eller tomhet vi kan känna ibland.
Den inre oron vi ibland bär kan inte dämpas av att vi konsumerar. Inre oro är tvärtom ibland Guds sätt att tala med oss människor. Det är den helige Ande som driver oss att söka Gud, att söka balans i livet.
Att söka både Gud och balans i det materiella i våra egna liv är på samma linje som att kyrkan både evangeliserar och arbetar socialt.
Gud välsigne dig!

När man brinner av iver att få berätta

Det finns människor som är brinnande av tron. De har fått vara med om att Jesus Kristus har ingripit i deras liv och hjälpt dem att se saker tydligare än förr. De har fått vara med om en förändring och vill så gärna att andra också skall få göra det. Därför vill de av hela sitt hjärta dela med sig av de glada budskapet om Jesus till andra. (Kanske du är en av dem?)
Men finns det något som vill lyssna? En del brinnande människor vågar inte riktigt berätta om det som de har varit med om. Vad skall folk säga? Vågar man nämna Jesus under en kafferast på arbetet? Alltför ofta är vi för blyga. Många människor i din omgivning vill gärna höra talas om vad Jesus kan betyda för just dig. Du får däremot inte förvänta dig att de på en gång kommer till tro eller ens helt och hållet förstår vad du menar. Det behövs tid. De kommer säkert att komma ihåg vad du har sagt. Förr eller senare kommer de att plocka fram det ur sitt minne. Ibland måste det vara så att det är först när det händer något i livet som människor känner att de verkligen behöver Jesus. Så var det kanske för dig och så är det kanske också för människorna i din omgivning.
Du behöver inte berätta om din tro i tid och otid. När du har berättat kan du låta det gå en tid. Det kan hända att någon vill veta mer. "Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp." (Första Petrusbrevet 3:15). När någon vill veta mer kan du också berätta, men var också beredd att lyssna på vad den andre verkligen vill veta. Hans kanske frågar efter något som du aldrig har tänkt på.
Det kan också vara så att det blir tyst och ingen frågar dig mer om din tro. Då kan du be för de människor som du har talat med. "Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelser för alla människor..." (Första Timotheosbrevet 2:1)
Försök tänka igenom vilka människor du skulle kunna be för. Be för någon eller några nu på en gång:
Herre, jag ber för.....
Amen.

Att fånga människor

Det finns människor som blir skrämda av Jesu ord till Petrus: "Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor (Lukasevangeliet 5:10).
Varför kan man bli skrämd av de här orden trots att Jesus just sade att vi inte skall vara rädda? Jo, vi lever i en tid när vi uppmanas till kritiskt tänkande. Många anser att det är fel att försöka påverka en annan människa att tänka på ett visst sätt. Var och en skall själv få bilda sig sina uppfattningar. Andra kan bli skrämda av att Jesu uppmaning verkar vara så svår att leva upp till. Att fånga människor - att göra andra människor till Jesu lärjungar - kan verka vara övermäktigt.
Det är då viktigt att tänka på att vi kan och skall utföra uppdraget på olika sätt.
Första prioritet har alltid varit att man som kristen - om man har barn - ger sina barn en kristen uppfostran. I den kristna tron har föräldrarnas ansvar för sina egna barn alltid prioriterats högt. En karriär i yrkeslivet skall inte gå ut över barnens kristna fostran. Det finns kanske inte något som utvecklar en själv så mycket som att samtala med barn om kristen tro, så man har också själv något att hämta i barnens kristna fostran.
Om man inte har egna barn finns det andra sätt att göra nytta. Frivilliga behövs i många olika uppdrag. Inte minst finns det barn som behöver få träffa andra vuxna än sina föräldrar.
Vid sidan om detta finns det otaliga andra sätt att evangelisera. Jag hörde nyss talas om en yrkesverksam man på en plats i Sverige som gjorde upp med sina arbetskamrater om att de skulle starta en Alpha-kurs - ett slags grundkurs i kristen tro - på arbetsplatsen. Man kan också evangelisera på enklare sätt, t.ex. genom att fråga någon om han eller hon vill följa med till kyrkan på söndag.