San Damiano-korset och dess rika symbolinnehåll

Helige Franciskus bad inför ett San Damiano-kors när han fick Herrens uppdrag att bygga upp kyrkan. Korset är mycket rikt på innehåll och är inspirerat av ikonmåleriet. Italien ligger, där Franciskus levde, ligger ju nära Serbien där det finns en levande ikonmåleritradition. San Damiano-korset hänger numera i Santa
Chiara-basilikan. Franciskanerna ser korset som en symbol för deras uppdrag att förnya och återuppbygga kyrkan genom Kristi kraft.

San Damiano-korset är oerhört rikt på symboler och budskap. Om man vill se närmare på det kan man klicka här. Korset är ett exempel på hur ett kristet konstverk med rik symbolisk innebörd kan påminna oss om flera centrala begrepp i den kristna tron. För att man ska ta till sig korsets innehåll behöver man ha det på väggen och se på det regelbundet. Den här beskrivningen kan bara tjäna som en intresseväckare:

På korset avbildas Jesus som sårad, stark och beslutsam. Han står upprätt. Glorian visar hans gudomlighet. Han avbildas i full storlek till skillnad från de andra människorna runt omkring honom. På medeltiden när detta kors kom till avbildades Jesus vanligtvis som lidande och plågad. Ovanför hans huvud finns inskriptionen INRI: Jesus från Nasaret, judarnas konung.
Kring Jesus står vittnen till korsfästelsen och människor som bekänt Jesus som herre. Till vänster står Jungfru Maria och Johannes evangelisten, som Jesus anförtrodde åt varandra. Till höger står Maria från Magdala, Maria Jakobs mor och officeren som bekände: ”Den mannen måste ha varit Guds son”. (Markusevangeliet 15:39). De båda Mariorna håller händerna på sina kinder som ett uttryck för sorg och ångest. De fyra förstnämnda har glorior kring sina huvuden som ett uttryck för helighet.
Vid de fem finns några mindre gestalter: Soldaten Longius till vänster håller upp sin lans efter att ha genomborrat Jesus. (Jesu blod droppar i hans ansikte.) Till höger står Stephaton som erbjöd Jesus svampen med surt vin. Till höger om officeren finns ämbetsmannens son som blev helad och hjässorna av tre i hans familj eftersom ”han kom till tro liksom alla i hans hus”. (Johannesevangeliet 4:53).
Sex änglar på tvärslån förundras vid korsfälstelsen. Vid foten av korset finns landskapet Umbriens sex skyddshelgon: St Johannes, St Michael, St Rufino, St Johannes döparen, St Petrus och St Paulus.
Högst uppe på korset finns ytterligare en bild av Jesus, nu klädd i kungliga kläder och bärande korset som en spira. Han klättrar ur graven och in i den himmelska domstolen. Tio änglar trängs runt, fem av dem håller upp sina händer för att välkomna Jesus, som i sin tur håller upp sin hand som en hälsning.
Längst upp på korset ser vi Guds hand som välsignar Jesus och oss.

Det grekiska korset - det enklaste korset av alla

Ett kors, var armar är lika långa, kallas ett grekiskt kors. Ibland används det som en symbol för de fyra väderstrecken: hur Guds makt sträcker sig i alla riktningar. Andra gånger är det grekiska korset en symbol för föreningen mellan det gudomliga och det mänskliga: det lodräta strecket påminner oss om Gud. Det vågräta strecket symboliserar världen. När det två strecken förenas, tänker vi på att Gud blev människa i Jesus Kristus.

I berättelsen om Kain och Abel läser vi "Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom." (Första Mosebok 3:15). Många kristna har gjort korstecknet för att be om Guds beskydd i svåra situationer. I svåra situationer är det inte alltid lätt att finna de rätta orden, men Gud kräver inte att vi skall vara vältaliga. Därför räcker enkla ord... eller ett enkelt korstecken som en bön, eller ett enkelt korstecken som vi bär i en kedja om halsen för att vi skall vittna om vår tro.

"Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord." (Första Korinthierbrevet 1:17).

Att på ett enkelt sätt stå för den kristna tron

Den apostoliska trosbekännelsen börjar med orden "Vi tror..." inte med "Jag tror...". Det är en viktig skillnad. I Sverige har man under de senaste århundadena betonat att tro är något strängt privat, varje människas ensak. Dagen skriver att Sverige är ett av världens mest avvikande länder när det gäller religionens plats i samhället och att vi svenskar därför måste integreras nu när vi stöter på invandrare där religionen spelar en självklar roll i livet och i gemenskapen mellan människor. Helt riktigt. Ibland är vi svenska kristna alltför försiktiga och tror att andra skall bli störda om vi visar vår tro. Visst är det riktigt att det blir uttröttande om någon alltid vill tala om Jesus och frälsningen med människor i omgivningen, men det är inte mer tröttande än om någon annan alltid vill tala om politik, fotboll eller mode med sådana som inte är intresserade. Lagom är bäst som vanligt, men lagom innebär också att man någon gång nämner sin tro och vad den betyder.
Här är några tips på hur man kan visa sin kristna tro för omgivningen:
* Passa på att tala om vad din tro betyder för dig någon gång när samtalet handlar om något där tron är relevant.
* Sätt upp en kristen bild på din arbetsplats. Om det inte finns plats för en stor bild är det helt tillräckligt med en liten. Om du inte har ett eget arbetsrum kanske du kan sätta den på ditt skåp eller på någon annan plats. En kristen tro väcker frågor och undran.
* Se till att du ber bordsbön. Du kan be den helt tyst och knäppa dina händer eller göra korstecknet. Bordsbön är också ett starkt vittnesbörd om din tro.

Om vi kristna är kloka och frimodiga och vågar stå för vår tro, så kommer den kristna tron att stå sig starkare i framtiden Sverige.

Fler än vi tror vill veta mer om vår tro

Enligt en undersökning i Christian Today i Storbritannien som refereras i Dagen, skulle 75 % av britterna inte tycka att det var något problem om någon på deras arbetsplats hade med sig en bibel till jobbet. 45 % av de kristna skulle däremot känna sig obekväma att ta med sig sin bibel till jobbet. Inget emotsäger att förhållandet inte skulle vara liknande i Sverige. Det skulle i så fall innebära att många av oss kristna är mer oroliga för vad andra säger om kristen tro än vi har orsak att vara.

Det finns givetvis olika sätt att tala om kristen tro på arbetet. Lika viktig som konsten att tala om tron är konsten att lyssna på andra när de talar om sin tro eller brist på sådan. Eller att lyssna på andra när de talar om sina liv. När vi umgås med bekanta som inte är våra närmaste vänner ligger samtalet självklart ofta på ett ytligt plan: väder, vind, teveprogram och så vidare. Ibland händer det att samtalet bryter igenom ytan och någon berättar något som verkligen berör. Det kan handla om glädjeämnen eller sorger. På vissa arbetsplatser finns en förväntan att den som är kristen åtminstone någon gång skall berätta hur den kristna tron har påverkat honom eller henne i livet. Det är faktiskt också vår plikt att någon gång göra det.

"Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal." (Första Petrusbrevet 3:15-16).

Det är alltså inte alltid nödvändigt att ge svar på tal när någon driver med eller förtalar kristna. Tystnad kan då ibland var det bästa svaret. Men ibland finns en nyfikenhet och en vilja att veta bakom de hårda orden. Det gäller att genomskåda dem.

I det offentliga debatten syns de ateistiska humanisterna ganska ofta som t.ex. när Lena Andersson i Dagens Nyheter menar att det finns en krock i kunskapssynen mellan ateister och kristna. Just det har hon faktiskt rätt i. Som kristna menar vi att vi har en särskild kunskap eftersom Jesus Kristus, Guds son och människornas frälsare, har uppenbarat den åt oss. Det skall vi vara glada över. Många människor längtar att höra mer om den. Det är vår uppgift att berätta om den, men det skall ske "ödmjukt och respektfullt" som Petrus skriver.