Motstånd mot kristen tro

På annandag jul förskjuts perspektivet i våra gudstjänster. Det är inte barnet i krubban och Guds människorblivande som är temat. Annandag jul kallas också den helige Stefanos dag. Temat är nu martyrskapet och att man som kristen utsätts för motstånd i omgivningen.
Tidningen Dagen rapporterar om sex döda vid angrepp mot kyrkor i Nigeria på julafton. Även i Indonesien fruktade man liknande attacker.
Man behöver dock inte gå till andra länder för att hitta motstånd mot kristen tro. Det finns även i vår omgivning. I Sverige har vi religionsfrihet och ingen är tvungen att vara kristen. På så sätt har alla självfallet rätt att göra motstånd mot kristen tro. När konfliker uppstår mellan kristna och icke-kristna för att de fungerar olika som människor och har olika uppfattningar i frågor kan man inte heller tala om motstånd mot kristen tro. Där är det bara att lära sig hur man försonas och hur man samarbetar. Det är en del av det allmänmänskliga samspelet som vi alla lever under.
I Sverige blir vi kristna dock tvungna att leva under ett tryck från omgivningen. I massmedia förekommer ofta hånfulla uttalanden riktade mot kristna. Barn och ungdomar som är kristna har det i många fall tufft när de står upp för sin tro inför jämnåriga. Jesus säger: "Den som inte tar sitt kors och följer mig, han är inte värd att tillhöra mig." (Matteusevangeliet 10:38) Det är en realistisk beskrivning att det ibland är ett kors att följa Jesus, men det är inte hela sanningen. Tron ställer krav, men den ger också oerhört mycket:
"Gud är vår tillflykt och vår styrka,
en hjälp i nöden, som aldrig sviktit.
Därför räds vi inte om än jorden skälver
och bergen störtar i havets djup..." (Psaltaren 46:2-3).

Hur vi bemöter motstånd mot kristen tro (Sjätte söndagen efter Trefaldighet, 2 årgången, episteln)

Allt fler kristna i Sverige börjar känna ett stort motstånd mot den kristna tron från inflytelserika personer i landet. Personer med hög befattning inom politiska partier och inom massmedia uttalar sig kritiskt mot kristen tro. Sårande uttalanden sprids även i bloggar och på annat sätt. Ofta sägs det att kritiken riktas mot "religiösa extremister". I själva verket riktas den mot alla som försöker ta sin kristna, muslimska eller judiska tro på allvar.
Bland svenska sekulariserade intellektuella finns många som är nervösa för den kristna tron och som därför inte riktigt vet hur de skall reagera när människor finnser glädje och trygghet i tron eller när vi som är kristna tror att Jesus kommer med sanningen.
De allt fler kritiska uttalandena, hoten att flytta skolavslutningar från kyrkor om några kristna inslag förekommer, gör oss kristna medvetna om att det är en allt hårdare attityd mot kristen tro.
Vi bör påminna oss om att kristna i alla tider har fått stöta på motstånd. I nya testamentets kanske äldsta bok, Första Thessalonikerbrevet, skriver Paulus: "Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och förödmjukats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika hans evangelium för er trots hårt motstånd. Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter. Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud, som pröver våra hjärtan." (2:2-5).

Vår uppgift är alltså inte i första hand att vara människor till lags, utan att vara trogna evangeliet, som Gud har anförtrott oss. Tänker vi på det ger Gud oss modet att stå för evangeliet trots hårt motstånd. Det innebär inte att vi skall låta dem som kritiserar den kristna tron vara hur oförskämda som helst. Vi bör lära oss mer om tron för att kunna bemöta den onyanserade kritik som vissa människor framför. Viktigt är då att vi inte själva är lika onyanserade. Ibland kan vi välja att tiga inför kritiken. Andra gånger kan vi bemöta den, med då skall vi göra det med lugn och med kunskap.