Nödvändigt att göra någon ledsen

"Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse." (Andra Korinthierbrevet 7:8-9).

Ibland måste man göra någon ledsen för att inte göra henne riktigt illa. Om man går och håller inne med något som måste sägas kan det bli så att skadan blir värre av att man dröjer för länge med att säga det som måste sägas.
Samtidigt måste man vara medveten om att man inte måste säga allt som är sant. Om man från början vet att det är lönlöst att ta upp en känslig fråga, eftersom det ändå inte skulle leda någon vart, kan man lika gärna hålla tyst. Ibland är det bättre att man lär sig leva med att det finns olika åsikter och olika livsstilar, än att man försöker få alla att tänka och handla lika.
Hur reagerar du när andra kritiserar dig? Skyller du ifrån dig, eller tar du till dig kritiken? Lyssnar du lika villigt, som du vill att andra lyssnar på dig? Tar du chansen att vända om och ändra dig?
Den enda person man kan ändra på är ju en själv.

Konsten att framföra kritik

I går handlade Själaspis handlat om hur vi skall se på våra egna liv med Guds stora dom för ögonen.
En betydligt svårare fråga är hur man skall kritisera sina medmänniskor, när det är nödvändigt att framföra kritik.
Man kan göra fel på tre sätt: genom att kritisera människor för mycket, eller för litet eller på fel sätt.
Profeten Jesaja säger: ”De skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.” (Jesaja 2:4) Det finns en stor skillnad mellan svärd och spjut å ena sidan och plogbillar och vingårdsknivar å andra. Svärd och spjut används bara för att skada en motståndare.
Plogbillar används för att luckra upp marken så att det lättare växer och så att ogräset inte så lätt får rotfäste. Vingårdsknivar vet jag faktiskt inte vad de används till. Vet ni? Jag gissar att de antingen används för att skörda frukten, för att skära av druvklasarna eller också för att beskära vinträdet så att det växer bättre. I vilket fall som helst används det till att se till så att trädet ger mer frukt.
När man hjälper en medmänniska att se vad som är fel i hans eller hennes liv skall man agera mer som en plogbill än som ett spjut. Att hjälpa människan att växa och att se till att inte ogräset får rotfäste. Eller kanske som en vingårdskniv, att hjälpa den människan att skörda sin egen frukt som egentligen har vuxit klart, men som den människan själv inte vet att hon bär på.
Ibland kan det vara så att man gör en medmänniska riktigt illa genom att inte kritisera. Genom att tiga blir man medskyldig till det som håller på att gå riktigt snett i någons liv.
Hur framför jag då min kritik: som med ett svärd eller som med en plogbill, som med ett spjut eller som med en vingårdskniv? Det är en bra fråga att tänka på.

Hur vi bemöter motstånd mot kristen tro (Sjätte söndagen efter Trefaldighet, 2 årgången, episteln)

Allt fler kristna i Sverige börjar känna ett stort motstånd mot den kristna tron från inflytelserika personer i landet. Personer med hög befattning inom politiska partier och inom massmedia uttalar sig kritiskt mot kristen tro. Sårande uttalanden sprids även i bloggar och på annat sätt. Ofta sägs det att kritiken riktas mot "religiösa extremister". I själva verket riktas den mot alla som försöker ta sin kristna, muslimska eller judiska tro på allvar.
Bland svenska sekulariserade intellektuella finns många som är nervösa för den kristna tron och som därför inte riktigt vet hur de skall reagera när människor finnser glädje och trygghet i tron eller när vi som är kristna tror att Jesus kommer med sanningen.
De allt fler kritiska uttalandena, hoten att flytta skolavslutningar från kyrkor om några kristna inslag förekommer, gör oss kristna medvetna om att det är en allt hårdare attityd mot kristen tro.
Vi bör påminna oss om att kristna i alla tider har fått stöta på motstånd. I nya testamentets kanske äldsta bok, Första Thessalonikerbrevet, skriver Paulus: "Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och förödmjukats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika hans evangelium för er trots hårt motstånd. Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter. Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud, som pröver våra hjärtan." (2:2-5).

Vår uppgift är alltså inte i första hand att vara människor till lags, utan att vara trogna evangeliet, som Gud har anförtrott oss. Tänker vi på det ger Gud oss modet att stå för evangeliet trots hårt motstånd. Det innebär inte att vi skall låta dem som kritiserar den kristna tron vara hur oförskämda som helst. Vi bör lära oss mer om tron för att kunna bemöta den onyanserade kritik som vissa människor framför. Viktigt är då att vi inte själva är lika onyanserade. Ibland kan vi välja att tiga inför kritiken. Andra gånger kan vi bemöta den, med då skall vi göra det med lugn och med kunskap.