”Jag känner en längtan inom mig, en slags längtan efter en mening med livet.” Jag har hört flera människor säga ungefär så. De har många gånger haft svårt att precisera vad längtan handlar om. Ofta har de skyggat för ordet ”Gud” och kanske ändå mer för Jesus och för kristen tro.
I dopets instiftelseord säger Jesus bland annat. ”Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Jag brukar då tänka att det kanske är just det som skapar den här längtan, det här sökandet efter meningen med livet. Jesus är med på ett osynligt sätt. Han finns där, och stöder oss när vi minst anar det, men han oroar oss också, eftersom vi längtar efter att lära känna honom mer. Låt oss bejaka vår längtan!
Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
(Matteusevangeliet 28:18-20)
Gud välsigne dig!
Visar inlägg med etikett längtan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett längtan. Visa alla inlägg
fredag 24 juni 2011
fredag 29 april 2011
Vår längtan kommer från Gud
Det är inte ovanligt att människor inom sig känner en slags djup längtan efter något mer i livet. De känner att de har allt det materiella som de har strävat efter och vill därför ha "något annat" också. Kanske de känner att det är något andligt de söker, men de vill inte kalla det andliga "Gud" och än mindre kalla sig själva "kristna". Ändå känner de här människorna en oro inom sig. Den oron kan vara nedlags av Gud själv. När Jesus sände ut sina lärjungar att döpa och undervisa sade han också: "Och jag är med er alla dagar till tidens slut." (Johannesevangeliet 28:20). Vi tänker oss ibland att Jesus är med oss genom att ge oss trygghet och beskydd, men Jesu närvaro kan också visa sig genom en oro. En oro som driver oss närmare Gud, närmare Jesus. En oro som inte kan stillas av konsumtion, pengar eller karriär. En oro som driver oss att räkna med Gud som en faktor i våra liv.
Nu på andra söndagen i påsktiden läser vi om lärjungen Tomas som först inte ville tro:
"En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte." En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror." (Johannesevangeliet 20:24-28)
Det är viktigt att minnas att Jesus inte lämnade Tomas, utan inväntade honom.
I Dagen skriver Joel Halldorff mer om hur Tomas mötte Jesus bortom ord och argument.
Gud välsigne dig!
Nu på andra söndagen i påsktiden läser vi om lärjungen Tomas som först inte ville tro:
"En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte." En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror." (Johannesevangeliet 20:24-28)
Det är viktigt att minnas att Jesus inte lämnade Tomas, utan inväntade honom.
I Dagen skriver Joel Halldorff mer om hur Tomas mötte Jesus bortom ord och argument.
Gud välsigne dig!
lördag 2 april 2011
När vi vill lyssna talar Gud
"Jag berättar hur jag levt
och du ger mig svar,
lär mig dina stadgar." (Psaltaren 119:26)
Det här verser ur Psaltaren säger något viktigt. Det är först när vi efterfrågar kunskap som vi riktigt kan ta till oss svaret. Så är det också med det vi lär oss i den kristna tron. Vi måste vara öppna, fulla av längtan att ta emot, för att kunna ta till oss det som Gud vill ge oss.
Ibland är vi alltför otåliga och väntar att Gud snabbt skall lösa våra problem eller ge oss svar på våra frågor. Då måste vi se till att vi än en gång formulerar vad vi har på hjärtat, än en gång formulerar våra glädjeämnen och sorger. Så kan vi börja att än en gång söka Guds svar. Det är bara bra att längtan växer sig starkare.
Ibland kan det vara så att vi måste göra våra misstag i livet för att bli riktigt läraktiga. Att göra misstag är dock inte något självändamål. Författaren till Psaltaren 119 avundas andra: "Lycklig den vars liv är fläckfritt, den som följer Herrens lag." (v. 1). Hans eget liv är inte så enkelt: "Jag är bedrövad och gråter, res mig upp, som du har sagt." (v. 28) Han räknar alltså med att Gud ändå skall finnas med och att livet skall vända.
På vägen formulerar också psalmisten några verser som Martin Luther rekommenderar som en bön inför bibelläsningen:
"Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
och jag skall följa den till slutet.
Ge mig förstånd att lyda din lag,
att hålla den helt och fullt.
Led min vadring efter dina bud,
den stigen går jag med glädje." (v. 33-35).
och du ger mig svar,
lär mig dina stadgar." (Psaltaren 119:26)
Det här verser ur Psaltaren säger något viktigt. Det är först när vi efterfrågar kunskap som vi riktigt kan ta till oss svaret. Så är det också med det vi lär oss i den kristna tron. Vi måste vara öppna, fulla av längtan att ta emot, för att kunna ta till oss det som Gud vill ge oss.
Ibland är vi alltför otåliga och väntar att Gud snabbt skall lösa våra problem eller ge oss svar på våra frågor. Då måste vi se till att vi än en gång formulerar vad vi har på hjärtat, än en gång formulerar våra glädjeämnen och sorger. Så kan vi börja att än en gång söka Guds svar. Det är bara bra att längtan växer sig starkare.
Ibland kan det vara så att vi måste göra våra misstag i livet för att bli riktigt läraktiga. Att göra misstag är dock inte något självändamål. Författaren till Psaltaren 119 avundas andra: "Lycklig den vars liv är fläckfritt, den som följer Herrens lag." (v. 1). Hans eget liv är inte så enkelt: "Jag är bedrövad och gråter, res mig upp, som du har sagt." (v. 28) Han räknar alltså med att Gud ändå skall finnas med och att livet skall vända.
På vägen formulerar också psalmisten några verser som Martin Luther rekommenderar som en bön inför bibelläsningen:
"Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
och jag skall följa den till slutet.
Ge mig förstånd att lyda din lag,
att hålla den helt och fullt.
Led min vadring efter dina bud,
den stigen går jag med glädje." (v. 33-35).
torsdag 17 mars 2011
Längtan på gott och ont
"Pengar och makt ger självsäkerhet,
men bättre än båda är gudsfruktan.
(---)
Gudsfruktan är som en grönskande trädgård
och skyddar bättre än någon jordisk härlighet."
(Jesus Syraks vishet 40:26-27)
De flesta människor längtar någon gång under livet oerhört starkt efter något särskilt. Det kan var längtan efter kärlek, efter ett visst arbete, efter framgång, efter pengar, efter att bli smal, efter att få muskler eller efter något annat. Det är inget fel att längta. Utan längtan skulle vi människor inte komma särskilt långt. Det är ofta först när vi längtar tillräckligt mycket som vår längtan driver oss till att åstadkomma det vi längtar efter. Den som inte längtar, ger upp efter halva vägen.
Ändå finns det en risk med längtan. Längtan kan ibland förblinda oss så att vi tror att allt blir bra om vi bara får det vi längtar efter. När vi sedan får det vi har längtat efter känner man en stor tomhet. Var det här verkligen allt? Det är inte ovanligt att nedstämdhet följer på framgång. Elvis Presley sade någon gång: "En motgång kan vara svår att bära, men att bära en framgång är lika svårt som att bära hundra motgångar."
Just därför är det inte klokt att längta så mycket efter en enda sak så man försummar allt annat. Gudsfruktan brukar vara ett bra skydd mot att bygga upp sitt liv allt för mycket på en enda sak. Genom gudsfruktan vet vi att vi alltid är älskade och betydelsefulla, även när vi inte har det där andra som vi längtar så mycket efter. Gudsfruktan innebär att vi tackar Gud för våra liv och ger honom den plats han förtjänar.
Gud välsigne dig!
men bättre än båda är gudsfruktan.
(---)
Gudsfruktan är som en grönskande trädgård
och skyddar bättre än någon jordisk härlighet."
(Jesus Syraks vishet 40:26-27)
De flesta människor längtar någon gång under livet oerhört starkt efter något särskilt. Det kan var längtan efter kärlek, efter ett visst arbete, efter framgång, efter pengar, efter att bli smal, efter att få muskler eller efter något annat. Det är inget fel att längta. Utan längtan skulle vi människor inte komma särskilt långt. Det är ofta först när vi längtar tillräckligt mycket som vår längtan driver oss till att åstadkomma det vi längtar efter. Den som inte längtar, ger upp efter halva vägen.
Ändå finns det en risk med längtan. Längtan kan ibland förblinda oss så att vi tror att allt blir bra om vi bara får det vi längtar efter. När vi sedan får det vi har längtat efter känner man en stor tomhet. Var det här verkligen allt? Det är inte ovanligt att nedstämdhet följer på framgång. Elvis Presley sade någon gång: "En motgång kan vara svår att bära, men att bära en framgång är lika svårt som att bära hundra motgångar."
Just därför är det inte klokt att längta så mycket efter en enda sak så man försummar allt annat. Gudsfruktan brukar vara ett bra skydd mot att bygga upp sitt liv allt för mycket på en enda sak. Genom gudsfruktan vet vi att vi alltid är älskade och betydelsefulla, även när vi inte har det där andra som vi längtar så mycket efter. Gudsfruktan innebär att vi tackar Gud för våra liv och ger honom den plats han förtjänar.
Gud välsigne dig!
fredag 24 december 2010
Glädjens tid
I Svenska dagbladet kan man läsa om Owe Wikströms bok Till längtans försvar. Han berättar bland annat om hur han vid en gudstjänst i Notre Dame i Paris fick höra en senegalesisk predikant predika om hur viktigt det är att vi följer vår inre röst.
Vanligtvis brukar den inre rösten säga något allvarligt. Det brukar vara samvetet som knackar på till exempel. Ibland är den inre rösten bara glad:
"Mitt hjärta är redo, Gud,
jag vill sjunga och spela.
Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden." (Psaltaren 108:2-3)
Det är viktigt att allt får ha sin tid. Advent har varit längtans och allvarets tid. Julen är glädjens tid.
God jul till er alla.
Vanligtvis brukar den inre rösten säga något allvarligt. Det brukar vara samvetet som knackar på till exempel. Ibland är den inre rösten bara glad:
"Mitt hjärta är redo, Gud,
jag vill sjunga och spela.
Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden." (Psaltaren 108:2-3)
Det är viktigt att allt får ha sin tid. Advent har varit längtans och allvarets tid. Julen är glädjens tid.
God jul till er alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
