Klokhet, kan den förvärvas?

"Ni oerfarna, förvärva klokhet!
Ni dåraktiga, förvärva förstånd!"
(Ordspråksboken 8:5)

Klokhet är den andra av de fyra kardinaldygderna. Klokhet är inte samma sak som intelligens eller allmänbildning. Medan intelligens handlar om förmågan att dra slutsatser av vissa fakta och allmänbildning handlar om att kunna litet om mycket, så handlar klokheten om att i olika livssituationer hitta och välja ett bra handlingsalternativ.
Klokhet kan säkert delvis vara medfött, nedlagt när Gud skapade oss. En del människor är klokare än andra. Ibland kan man till och med lägga märke till att barn är ovanligt kloka. (Ibland säger man att de är lillgamla, men det är inte säkert att det ordet tas som en komplimang. Varför inte säga kloka i stället.)
Finns det då någon möjlighet att öka sin klokhet. En möjlighet är att man tar till vara sina erfarenheter. Att begå misstag är för det mesta inte någon katastrof, om man tar till vara de erfarenheter de ger.
Ett hinder för klokhet kan vara att en människa sitter fast alltför hårt i en viss föreställningsvärld. Politiska ideologier, fördomar eller en förstelnad bibeltolkning är exempel på sådant som kan bli hinder för klokheten.

Gud välsigne dig!

Gud kallar oss när vi är omskakade av våra misstag

Vishet och klokhet är något annat än utbildning och och världslig framgång.
Vishet och klokhet handlar om att kunna hantera livet. Tankar om levnadsvisdom finns samlade bland annat i bibelböckerna Predikaren, Salomos vishet och Jesus Syraks vishet. De är väl värda att läsa.
Ändå skriver Paulus i Första Korinthierbrevet 1:26: "Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening..."
Vi skall inte tro att Paulus föraktar vishet och klokhet. Men han föraktar inte heller människor som inte är visa och kloka. Paulus hade själv gjort sina misstag i livet. Därför hade han en särskild känsla för dem som gjort misstag. Han såg att just när en människa gjort sina misstag, just då är Gud benägen att kalla. Just då ingriper ofta Gud i en människas liv.