Den gyllene regeln och den trånga porten

"Jesus sade: 'Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.'"
(Matteusevangeliet 7:12)

Den gyllene regeln är ett av de mest kända bibelorden. Joakim Hagerius skriver i Dagen om "hur Jesus sammanfattar allt i en mening".
Men den gyllene regeln står inte oemotsagd. Det finns sådana som kritiserar den och menar att den egentligen inte har något innehåll. De säger att eftersom olika människor tycker om olika saker så är det inte så enkelt som att man skall göra för andra vad man vill att andra skall göra mot en själv. Helt rätt. Den gyllene regeln är självklart en förenkling av verkligheten. Alla skarpa bibelord och levnadsregler är självklart förenklingar av verkligheten. Meningen är också att de skall leda till att vi börjar prata med varandra, att vi skall anstränga oss för att förstå varandra och komma vidare.
Vad säger förresten Jesus direkt efter det att han har lärt ut den gyllene regeln? Jo, han fortsätter: "Gå in genom den trånga porten." Det handlar om att anstränga sig, att göra val i livet.
Om vi skall kunna göra mot människorna, vad de vill att vi skall göra mot dem, krävs en dialog, ett samtal, där människor lyssnar på varandra, där människor försöker komma fram till lösningar som passar många och som dessutom står i samklang med Guds vilja där alla är beredda att kompromissa, men ingen blir tvungen att helt ge upp allt. Det gäller både hemma, på arbetet, i skolan och i församlingen. Trånga portar måste ibland passeras, men när de är passerade är gräset ofta grönare på andra sidan.

Gud välsigne dig!

Vilodagen och tredje budet

"Och Jesus sade till dem: 'Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten.'"
(Markusevangeliet 2:27)

Citatet finns i berättelsen om hur lärjungarna plockar ax på sabbaten och Jesus försvarar dem när de blir tillrättavisade... Nej, förresten. Det står faktiskt inget om att fariséerna tillrättavisar lärjungarna. Det handlar om att de ställer en enkel, ärlig och nyfiken fråga. Varför bryter lärjungarna säd på vilodagen? Det tillhör den judiska livsstilen att man gärna samtalar om vad Guds lag egentligen innebär. Diskussionens vågor svallar högt. Man behöver inte ens alltid komma överens, men det innebär inte att man är fiender för det.
Givetvis samtalade man också om hur tredje budet skulle tolkas: "Tänk på att hålla sabbatsdagen helig." Vilodagen har vi fått för att vila, för att ge tid åt Gud och åt våra medmänniskor. Hur mycket man får arbeta på vilodagen har man haft olika åsikter om i olika tider. Bland många judar finns en tradition att man håller mycket hårt på att absolut inget nödvändigt arbete får utföras. Den regeln har inte bara inneburit en belastning (som vi kristna ibland tror), utan framför allt en glädje och har också hållit samman det judiska folket genom tiderna.
För femtio eller hundra år sedan höll många kristna i vårt land också rätt hårt på sabbatsbudet. I vår tid kanske vi fyller våra söndagar med så mycket fritidsaktiviteter så att det inte längre finns tid för vila och gudstjänst.

I alla tider finns det orsak att ha en levande dialog om vad vi gör av våra vilodagar. Hur ser det ut i ditt liv?

I Dagen närmar sig Josefin Fållsten samma evangelium på ett annat sätt.

Gud välsigne dig!

Visst har vi fiender

Har du några fiender? Jesus utgår faktiskt från att vi har fiender när han säger: "älska era fiender och be för dem som förföljer er." (Matteusevangeliet 5:44).

Den peruanske befrielseteologen Gustavo Gutiérrez Merino menar att den som engagerar sig i kampen mot förtryck och ondska oundvikligen får fiender. Jesu befallning att älska fiender innebär inte att man skall ge upp den kampen. saVid ett annat tillfälle sade Jesus: ”Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.” (Lukasevangeliet 6:12). Jesus varnar oss alltså för att leva på ett så utslätat sätt så att vi som är hans lärjungar inte presenterar något alternativ till rådande värderingar. Att vara vän med alla är inte det främsta målet för den som är kristen. Målet är att vara trogen Jesus.

Samtidigt måste man vara medveten om att man bara för att man har fiender inte säkert är en trogen lärjunge till Jesus. Fiender kan man också ha fått för att man själv har uppfört sig illa, eller för att en själv och någon annan har haft olika uppfattningar och ingen har gjort tillräckligt mycket för att samarbeta eller för att förstå den andres uppfattning.

I så fall hjälper det bara om båda två är beredda att krypa till korset och göra allt för att försonas. Att lösa en konflikt innebär inte alltid att man kan kompromissa. Det kan också innebära att båda är beredda att gå vidare, utan att låta konflikten skymma det som faktiskt är bra i ens samarbete.

Dagens glada budskap är egentligen två:

1 Det är inte fel att ha fiender fast man är kristen. Det kan snarare vara ett tecken på att man tar sin tro på allvar. Detta är ändå inte någon ursäkt för att man låter en konflikt växa vidare. Någon har sagt att en dålig fred är bättre än ett bra krig.
2 Det finns möjligheter att göra det bästa av situationen även när man har fiender.
"Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud." (Romarbrevet 12:20)

Hur mycket skall jag hjälpa andra?

Det är skadligt att hjälpa andra för mycket. Föräldrar som inte låter sina barn bli vuxna utan behandlar dem som småbarn alltför länge, skadar sina barn. Bistånd och socialhjälp som ges utan urskillnad skapar ett bidragsberoende utan att lösa problemen.
(Det finns en del människor som vårdar sjuka anhöriga hemma och gör ett jättelikt arbete med det. Den här betraktelsen handlar inte om dem. Till dem säger jag bara: Gud välsigne dig i det du gör för din familjemedlem.)

Hur mycket skall jag då hjälpa en medmänniska som behöver min hjälp? Den frågan har inget enkelt svar. Till och med Gud tiger när Kain ställer en liknande fråga efter brodermordet: "Skall jag ta hand om min bror?" (Första Moseboken 4:9). Kanske Gud teg för att det var helt fel tillfäle att börja samtala om frågan eller också teg han för att frågan inte har något enkelt svar. Men på andra ställen i bibeln kan vi ändå hitta några ledtrådar som hjälper oss att tänka vidare om samma fråga.
Det finns gott om uppmaningar att hjälpa andra. Mest känt är kanske den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" (Matteusevangeliet 7:12).
Det är inte lika känt att bibeln också lär oss att inte hjälpa den fattige för mycket: "Du skall inte vara partisk för den fattige i hans sak." (Andra Moseboken 23:3).
Det är också tankeväckande att den barmhärtige samariern som lyfts fram som en förebild faktiskt bara hjälper den rånade och nedslagne mannen i mindre än tjugofyra timmar. Sedan lämnar han över honom till ett värdshus och betalar, kanske en profetia om vårt välfärdssystem där man med sin skatt betalar för att det allmänna skall sörja för dem som behöver vård.

Samtidligt som bibelns och den kristna trons grundinställning är att vi skall hjälpa andra, och givetvis låta andra hjälpa oss, så finns det alltså uppmaningar till urskiljning. Att vi inte skall vara partiska för den fattige kanske handlar om att vi inte urskiljningslöst skall hjälpa den som borde kunna klara sig själv ur sin fattigdom. Den barmhärtige samariern kanske kan lära oss att det ibland räcker med att vara intensivt medmänskliga under en kortare tid, fast vi sedan måste släppa kontakten med den människa vi har gett tid och verkligen lyssnat till ett tag.

Den gyllene regeln lyder inte: "Allt vad någon vill att ni skall göra för dem, det skall ni också göra för dem"
utan: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem"