Segerkorset eller uppståndelsekorset

Många sekulariserade människor tänker sig att ett kors framför allt är en symbol för döden och tänker sig kanske också att påsken firas till minnet av Jesu död. Mot den bakgrunden är segerkorset eller uppståndelsekorset en påminnelse om att Jesu gärning inte slutade vid korset. Vi bekänner ju också vår tro att Jesus är "på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda". Segerkorset är formgivet av Leif Tollefsen.

"Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: "Varför gråter du, kvinna?" Hon svarade: "De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom." När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han." (Johannesevangeliet 20:11-14)

De upplyfta händerna är en urgammal bönegest. Jesus själv bad troligen på det sättet. (Seden att knäppa ihop händerna vid bön har tillkommit långt efter Jesu tid.) En teolog på 300-talet skriver: "Vi inte endast lyfter våra händer, utan vi gör dem till ett kors som vår Herre under hans lidande, och med denna hållning bekänner vi Kristus."

Om vi ber stående med upplyfta händer blir vår kroppsställning alltså - på samma sätt som segerkorset - en påminnelse om att Jesus både har dött och uppstått för vår skull.

Gud välsigne dig.

Ankh, det egyptiska korset och Kristi uppståndelse

Det egyptiska korset eller ankh kommer för den hieroglyf som i det fornegyptiska språket betydde liv, styrka eller hälsa. På gamla egyptiska gudabilder kan man se gudar som håller i just den här hieroglyfen. Ingen vet riktigt vad hieroglyfen betyder. Ett tolkningsförsök är att en föreställer en livmoder eller att det är en karta över Egypten med deltat i norr och Nilen i söder. Nilen med sina övervämningar var ju för övrigt en förutsättning för liv i det annars ökentorra Egypten.
Symbolen liknar för övrigt också den antika symbolen för kvinna, Venus eller koppar.

I den koptiska kyrkan har symbolen upptagits som en symbol för Kristi uppståndelse. Det skall få oss att tänka på att korset ger oss liv. Kanske vi med litet fantasi kan tänka på ett kors nere och uppe förvandlas till en öppen grav. Därför kallas också det egyptiska korset ett uppståndelsekors.
När vi i trosbekännelsen bekänner att vi tror på "en helig, allmännelig kyrka", så påminner oss ordet "allmännelig" om att Gud, vår himmelske Fader har skapat allt. Därför kan också kyrkan ta upp symboler, riter, visdomsord och mycket annat från de mest skilda kulturer och helga dessa, genom att använda den för att uttrycka den kristna tron.
Det är dock viktigt att komma ihåg att "i honom [Kristus] finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda". (Kolosserbrevet 2:3). Vi behöver inte gå omvägar för att hitta sanningen. Den finns redan i den kristna tron. Man bör i första hand söka sanningen i de uttryck för tron som redan finns. Ändå finns det många exempel på icke-kristna symboler som har kristnats: ankh-kors, att knäppa händerna när man ber, att fira Jesu födelse 25 december och mycket annat. De är alla goda exempel på sådant som nu kan räknas för helt integrerat i den kristna tron.

Därför får uppståndelsekorset påminna oss om att:
"Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda." (Första Petrusbrevet 1:3).