Att ställa rätt frågor

"Också några fariseer hade sänts ut, och de frågade honom:..." (Johannesevangeliet 1:24)

Att ställa frågor är en konst som är väl värd att lära sig. Om man ställer rätt frågor öppnar sig ett samtal. Om den andre får möjlighet att berätta fritt om varför han eller hon tänker som han tänker, då får oftast jag möjlighet att också berätta. Då kan man ibland komma fram till att man ser ganska lika på det man samtalar om, eller att man ser helt olika på saken, men man har ändå fått chans att lyssna på varandra.

Om fel frågor ställs låser sig samtalet på en gång. De som samtalar börjar försvara sig mot varandra. Samtalet blir till en diskussion eller debatt.

När ett barn kommer hem från skolan frågar föräldrarna ibland: "Vad har ni gjort i skolan i dag?" eller "Vad har du lärt dig i skolan i dag?" En lika viktig fråga som föräldrarna kan ställa är "Vilka frågor har du ställt i skolan i dag?"

I Johannesevangeliet läser vi om några fariéer som kom ut till Johannes döparen och ställde frågor. De gjorde helt rätt i att ställa frågor. Vilka frågor brukar du ställa?

Gud välsigne dig!

Samtalet som blir ett levande vatten

Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv. Johannesevangeliet 4:14

I berättelsen om Jesus och kvinnan vid Sykars brunn möter vi en kvinna som hämtar vatten mitt på dagen när det är som varmast. Troligen var hon en utstött kvinna som inte ville riskera att möta någon annan vid brunnen.

Kvinnan är självklart stressad av att Jesus som är en främling, dessutom man och jude, börjar prata med henne. När man är stressad och osäker på en människa kanske man tiger. Andra gånger kan förutfattade meningar om den andre leda till att man börjar diskutera för att säga emot det som man tror att den andre tycker. Så gör kvinnan. Hon inleder en diskussion om de formella religiösa frågorna.
Men Jesus nappar inte på kroken. Han börjar inte diskutera. Han skådar igenom kvinnans hårda skal. Han är inte intresserad om att tala om på vilket berg det man skall tillbe Gud och på vilket berg man inte skall göra det, för han förstår att kvinnan går in på de frågorna för att slippa ta upp det som är smärtsamt och pinsamt. I stället går Jesus in och talar om det som verkligen berör henne.
Jesus är en förebild för oss i samtalskonst. Ibland har kristna fastnat i fällan att engagera sig mest i de frågor som behandlar det formella i kyrkan och tron. Att fastna i sådana frågor är en fara för alla, för det är ibland tungt att ta upp det som verkligen berör.
Det är bara genom att spegla våra verkliga sorger och glädjeämnen i ljuset av kristen tro som tron kan visa sin fulla kraft.
När Jesus talade med kvinnan vid Sykars brunn trots att hon var en utstött människa, då visade han att Gud älskade henne i alla fall. Samtalet mellan Jesus och kvinna blev en livets källa där Guds ord blev fram.
På samma sätt kan samtalet om det som verkligen berör oss vara en livets källa och ett Guds ord till oss.
När vi möter en medmänniska kan vi också välja om våra samtal hamnar på det formella planet, eller om vi talar om frågor som går mer på djupet. Självklart kan man inte alltid tala om djupfrågor. Småprat om vardagliga händelser är trevligt och svetsar samman människor. Men ibland behöver vi få gå på djupet.

Hur är livet? Tid för samtal

"Hur är livet?" kan vi ibland fråga varandra när vi träffas. Frågan är så stor och så viktig så vi borde ta tid på oss att svara på den ordentligt. Ändå är det så att det inte alltid är rätt tid att svara på den. Om vi skulle ge ett utförligt svar på frågan när en bekant frågar "hur är livet?" på gatan, skulle det bara bli pinsamt. "Allt har sin tid..." (Predikaren 3:1). När vi träffar den avlägsne bekante på gatan kanske vi bara svarar bra eller möjligen litet mer utförligt om något särskilt har hänt.
Det är inte heller någon bra idé att hela tiden gå omkring och ifrågasätta våra liv eller grubbla över livets mening. Det blir man varken lycklig eller klok av. Livet är till för att levas. "Ge dig inte hän åt sorgsna tankar, och plåga dig inte med dina bekymmer." (Jesus Syraks vishet 30:21)
Eftersom allt har sin tid har även bekymren sin tid. Den typ av bekymmer som innebär att man tänker igenom sitt liv och kontrollerar om det är som det borde vara är en nödvändighet för ett gott liv. En god idé är att man gör det under advent och under påskfastan, alltså inför jul och inför påsk. Profeten Jesaja skriver: "Vakna upp, vakna upp, klä dig i din styrka, Sion, klä dig i din högtidsskrud, Jerusalem, heliga stad." (52:1).
Den uppmaning Jesaja riktar till Jerusalems innevånare gäller också för oss under advent.
Vakna upp - nu är det rätt tid att ta tag i de problem som har vi har plågats av, fast naturligtvis bara de problem vi kan göra något åt.
Klä dig i din styrka - Ofta finns det slumrande talanger och förmågor i oss. Vi har möjligheten att ta tag i en del av det som borde göras.
Kläd dig i din högtidsskrud - När vi har tagit tag i något problem och börjat lösa det är det lättare att fira jul med glädje. Då blir julen den högtid den skall vara.
Jerusalem - I Dagen skriver i dag Magnus Sundell att eftertänksamma och goda samtal blir viktigare i vår tid. Det låter bra. Samtal med andra hjälper oss att komma fram till det vi inte ser klart på egen hand. När profeten Jesaja uppmanar Jerusalem att vakna upp kanske det är just detta han förstår. Det är svårare att vakna upp på egen hand och lättare att göra det när andra hjälper oss att se klart.
Heliga stad - Gud Fadern har skapat dig och blåst in sin livsande i dig. Jesus Kristus har dött för att du skall få vara ett Guds barn. Den helige Ande finns med i den heliga allmänneliga kyrkan där du är en del. Inget kan skilja dig från Guds kärlek.

Diskussioner på gott och ont

”Påminn alla om detta och besvär dem vid Gud att inte diskutera. Det för inget gott med sig utan blir förödande för åhörarna” (Andra Timotheosbrevet 2:14).

Det man koncentrerar sig på sprider sig. Om man satsar tid och kraft på att diskutera om alla problem man kan komma på, tänker alla inblandade mer och mer på problem. Om man däremot satsar sin kraft på att förbättra det som redan är bra, sprider sig en god stämning bland människorna.
Om man väljer att avstå från att diskutera, betyder inte detta att man vill lägga locket på och förnekar de problem som finns. Det kan i stället betyda att man vill arbeta med en annan utgångspunkt. ”Diskutera” betyder att ”skära isär”. Ibland är det motsatsen till att bygga upp. Ibland är praktiskt och konkret arbete bästa lösningen för att komma tillrätta med problemen.
Predikaren säger: ”En tid att tiga, en tid att tala” (Pred 3:7).

Under valrörelsen har vi varit vana med att nästan dagligen se och lyssna till debatter. När valrörelsen gick mot sitt slut var många ganska leds på debatter. Efter valet har politikerna kommit in i ett skede när det är det praktiska politiska arbetet som måste utföras. Debatterna får man ligga lågt med.

Politiken är en bra bild även för hur det skall vara i en familj, på en arbetsplats och i en församling. Samtalet måste hållas levande, men det behövs också tider när vi ligger lågt med diskussioner och i stället satsar på det konkreta arbetet. "En tid att tiga, en tid att tala."