Korset och kopparormen

"och Herren sade till Mose: "Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva." Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva."
(Fjärde Moseboken 21:8-9)

Under ökenvandringen blev israeliterna bitna av ormar. Herren befallde Mose att sätta upp en orm som ett fälttecken. De bitna som såg upp mot kopparormen fick leva.
Att betrakta en kopparorm är givetvis inte helande i sig. Om en människa lyder Guds befallningar ökar däremot sannolikheten för att den människan blir helad. Guds lag kan ibland vara synonymt med en sund livsstil, vilken i sig verkar helande.
Det är dock viktigt att komma ihåg att tron på Gud inte är någon omedelbar väg till lycka och hälsa. Vi vet bara att de som såg på kopparormen "fick leva". Vi vet inte om de blev omedelbart befriade från alla obehag som ormbetten gav.
Korset får påminna oss om Jesus Kristus. Han gjorde under och gör under även i vår tid.

Gud välsigne dig!

Guds rika register av helande

"Han ger läkedom åt de förtvivlade,
han helar deras sår."
(Psaltaren 147:3)

I Dagen kan vi läsa om Suzette Hattingh som predikade på Livets Ords Europakonferens. Efter en operation som gått snett var hon rullstolsburen under en tid. Även under denna tid predikade hon helande och evangelium - från rullstolen. Senare lärde hon sig gå med kryckor och även utan dem. Hon berättar att hon lärt sig något av sjukdomstiden: att Gud älskar henne villkorslöst och att hon inte klarar sig på egen hand.

Jesus visar oss på många sätt att vi skall be för sjuka och tro att bönen kan leda till ett helande. Samtidigt visar den samlade kristna erfarenheten att under och helanden förekommer men att det också förekommer att den man ber för fortsätter att vara sjuk och avlider.
Vi bör öppna för att se att Gud handlar på många olika helande sätt:
* I skapelsen har Gud lagt ned helande krafter som gör att kroppen läker sig själv.
* I naturen har Gud skapat växter som utgör en beståndsdel för läkemedelsframställning och som bidrar till helande.
* I människan har Gud lagt ned intelligens som har möjliggjort för utvecklandet av läkarvetenskapen.
* I den kristna församlingen finns förbönen och dessutom en politiv syn på livet som en Guds gåva som bidrar till under och helande.

I Psaltaren kan vi läsa att Gud ger läkedom åt de förtvivlade och att han helar deras sår. Observera att det inte står att Gud ger läkedom åt de sjuka. Ibland är helandet en sinnesförändring, en livsvilja som infinner sig trots att sjukdomen eller krämporna inte försvinner helt och hållet. Gud helar ibland de inre såren, även om de yttre inte helas.

Låt oss var öppna för att Gud helar på olika sätt. Gud välsigne dig!

Destruktiva tankar och vägen bort från dem

"Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus." (Psaltaren 139:11-12)

Många människor plågas ibland av destruktiva tankar. När man känner ångest över något i livet, gör man mot bättre vetande sådant som gör att livet blir än svårare. Flickor i tonåren kan t.ex. börja skära sig och både män och kvinnor i olika åldrar börjar använda alkohol i en sådan mängd som de själva vet är skadlig. Ett annat sätt att fly ångest är att köpa.

Destruktiva tankar är inte något som bara plågar människor i vår tid. Författaren till Psaltaren 139 befinner sig mitt i en destruktiv period. Han inser själv att de destruktiva tankarna driver honom bort från livet och från Gud, men ändå återkommer tankarna på hämnd mot någon människa som kanske gjort författaren eller någon annan illa: "Döda de onda, Gud! Låt mördarna försvinna,de som trotsar dig med sina ränkeroch fåfängt höjer sin röst mot dig. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,och avsky dem som reser sig mot dig? Jag hatar dem med glödande hat,mina fiender har de blivit." (v 19-22)

Men mitt i hatet kan författaren också besinna sig och frågar sig om de här tankarna verkligen är goda. Han överlåter åt Gud att pröva tankarna: "Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,pröva mig och känn min oro,se om min väg för bort från dig,och led mig på den eviga vägen." (v 23-24)

Psaltaren 139 lär oss att vi inte behöver lägga "locket på" våra destruktiva tankar. Däremot måste vi lära oss att handskas med dem. Vi får nämna dem inför Gud och kanske också inför en annan människa och fråga "Gör jag rätt när jag tänker så här?"

Då har vår väg ut ut de destruktiva tankarna redan börjat.

Gud välsigne dig!

Kyrie - en bön om helande

"De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!" Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom." De gjorde det och sade till den blinde: "Var lugn. Stig upp, han kallar på dig." Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbouni, gör så att jag kan se igen." Jesus sade: "Gå, din tro har hjälpt dig." Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen. (Markusevangeliet 10:46-52)

Den blinde tiggaren Bartimaios bön lever vidare i kyrkan i mässans kyríe:
Herre, förbarma dig över oss.
Kriste, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.

Ibland ifrågasätts det om det är lämpligt att kyrie finns med i mässan efter syndabekännelsen och tillsägelsen av förlåtelsen. Är det verkligen rimligt att be Herren att han skall förbarma sig över oss när vi just har fått syndernas förlåtelse?

Jo, det är det. När vi ber att Gud skall förbarma sig över oss handlar det inte om att vi ber om förlåtelse för våra synder igen. Det handlar om att vi ber om helande. Bartimaios bad om att få synen igen. De flesta av oss bär inte på lika uppenbara handikapp som Bartimaios. Däremot bär vi på sorger, betymmer, besvikelser, känslor av att ha blivit förkastade av andra människor och mycket annat som skapar oro i oss. Bönen "Herre, förbarma dig" är en bön om helande. Det svenska ordet "förbarma" har med "barm" att göra. Vi får tänka oss att Gud kramar om oss mot sin barm.
I vissa sånger sjunger man i stället "Herre, förbarma dig" på grekiska: "Kyrie eleison". Det grekiska ordet "eleison" är släkt med vårt ord "olja". Vi kan då i stället tänka oss att vi ber att Gud skall smörja oss med helande olja, som ger lindring för både våra själar och kroppar.

Herre, förbarma dig över oss.
Kriste, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.

Gud välsigne dig!

Läkarvetenskap, förbön och helande

Att vi som kristna skall be för dem som är sjuka – och för oss själva när vi är sjuka – är en självklarhet. Jesus bad för de sjuka och det finns många uppmaningar i Bibeln att vi skall göra det. Samtidigt som vi ber för de sjuka låter vi också läkarvetenskapen göra sitt för att bota de sjuka. Människans intelligens som är en förutsättning för läkarvetenskapen är skapad av Gud. Gud har också skapat olika växter och mineraler som används för läkemedelsframställning. Alltså finns Gud med både i helande genom förbön och i helande genom medicin. När man gör experiment med nya läkemedel brukar man – om jag förstår rätt – använda placeboläkemedel. Några patienter får sockerpiller och man ser om det är läkemedel eller tron att man får läkemedel som bidrar till botandet. Och det visar sig att i vissa fall blir även de som har fått placebo friska. Vi som är kristna kan nog se en likhet mellan placeboeffekten och att Gud ibland helar människor genom tron. Gud har i skapelsen lagt ned läkande krafter i våra kroppar. Både förbön och placeboeffekten lockar fram dessa helande krafter.

Människor som har stor vana att be för sjuka brukar vara eniga om att förbönen verkligen har en effekt, men på olika sätt. När vi ber för en människa kan det ibland leda till under. Någon blir botad. Sådana här underverk är ganska sällsynt. Desto vanligare är helande. Vi läste i dagens episteltext i Andra Korinthierbrevet: ”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus”. Det innebär att vi måste vara beredda att först själva ta emot hjälp och förbön från andra. Det rustar oss att sedan be för andra.

Under, helande och styrka i svåra stunder

Jesus verkar ha varit en person med ganska bestämda åsikter i många frågor, men det finns åtminstone en fråga där det verkar som om Jesus verkligen tvekade. Det är frågan om tecken och under. "Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte." (Johannesevangeliet 4:48).
Jesus var kluven till under. Det finns talrika berättelser om hur Jesus botar sjuka och till och med upptäcker döda. Genom sina under visar Jesus sin auktoritet och visar att en ny tid var på väg. Ändå hade Jesus inte uppdraget att hela alla sjuka i världen.
En nyckel för att förstå Jesu tvekan tror jag att vi har i kommande söndags gammaltestamentliga text när Naaman, den arameiske kungens befälhavare, kommer till Elisha som ber honom att bada sju gånger i Jordan för att bli frisk. Naaman blir besviken, för han trodde att Elisha skulle komma ut och ropat till Gud och fört handen fram och tillbaks över det sjuka stället. Naaman ville ha ett komplicerat helande i stället för ett enkelt.
Jag känner igen mycket av Naamans beteende från vår tid. Människor lägger ned tid och möda på helande med kristaller, auror och andra nyandliga företeelser, när kristen tro i all sin enkelhet kan betyda så mycket för att hela en människas liv i olika avseenden. Tron helar inte alltid från sjukdom, men erbjuder så mycket för att skapa helhet i livet. Tron i sig är mycket enkel, men det går även att fördjupa sig i den.
I sin betraktelse i Dagen citerar Liselotte J Andersson trappistmunken Tomas Merton, som använder uttrycket "hålla kvar sin själ i helvetet utan att förtvivla." När tron ger oss den stadgan i livet så att vi kan gå igenom riktigt tunga perioder då visar Jesus på allt sätt sin kraft och sin auktoritet. Helande sker någon gång genom under, fler gånger genom helande och än oftare genom kraft och livsglädje som bär även i svåra stunder.

Flera sorters helande

Att kunna tala öppet om handikapp och kroppsliga svagheter är en viktigt steg på vägen till helande. Då menar jag inte ett kroppsligt helande, utan den sortens helande som innebär att man försonar sig med situationen och får kraft att leva med den.
Paulus skriver: "Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha givit ut era ögon och gett dem åt mig" (Galaterbrevet 4:14-15).

När Paulus skriver till de kristna i Galatien och ivrigt försvarar budskapet, nämner han i förbifarten att han led av någon kroppslig svaghet. Var det möjligen en ögonsjukdom han led av?
Paulus blev bemött med respekt bland galaterna. När Paulus ändå talar om förakt eller motvilja för i samband med att han nämner sin kroppsliga svaghet, visar att han säkert blivit bemött med just förakt och motvilja i andra sammanhang.
Kanske det var just galaternas välvilliga bemötande - när de tog emot Paulus som en ängel från Gud - som gav honom kraften att vara uthållig.

Ytterligare ett steg på vägen mot helande kan vara att man inte längre känner behovet att särskilt ofta prata om sitt handikapp eller sina krämpor. Paulus nämner inte sitt handikapp särskilt ofta i sina brev. Det kanske räckte för honom att människorna kring honom kände till det och att han hade berättat om det. Sedan var det andra samtalsämnen som tog över. På så sätt minskade den makt hans handikapp hade över honom.

I Dagen läser vi en debattartikel om att det är förödande tyst om handikappforskning i massmedia i dag. Forskningen och vetenskapen ger ytterligare möjligheter till helande, med hjälp av de resurser som Gud har lagt ned i skapelsen.

Helande är alltså en mångfascetterad företeelse. Vi repeterar innan vi går vidare.
1. Helande genom att man lyfter upp sitt handikapp till ytan och talar om det.
2. Helande genom att man fått tala om det och kan gå över till att tala om annnat och leva ett liv där man har trängt igenom tabuet kring ens handikapp.
3. Helande genom tekniska hjälpmedel, läkemedel och annat som forskningen kan bidra med.
Till detta kan vi lägga:
4. Helande genom kroppens självläkande förmåga, något som Gud lagt in i oss i skapelsen.
Någon gång förekommer också:
5. Helande genom under.

Olika slag av handikapp, sjukdomar och krämpor drabbar de flesta av oss förr eller senare. Därför är det viktigt att kunna se hur Gud verkar helande på de mest skilda sätt.

Helighet och helande - pingströrelsen 100 år

Filadelfiaförsamlingen i Stockholm har firat sin 100-årsdag.
När pingströrelsen grundades ansåg somliga att det var en extrem rörelse. Nu är pingströrelsen en självklar del av den världsvida kyrkan. Hela kyrkans historia är fylld av exempel på att delar av tron glöms bort och återupptäcks. Därför måste kyrkan ibland splittras för att senare kunna växa samman igen.
 
”Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er” (Ef. 3:17b-19).
 
I trosbekännelsen bekänner vi att vi tror på ”en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund”. Ibland kan det kännas som överord att tala om en helig allmännelig kyrka. Vi vet ju att det förekommer strider och splittring i kyrkan, precis som i samhället i stort och som i de flesta familjer. Hur kan vi då tro på en helig allmännelig kyrka? Det svenska ordet ”helig” har med ordet ”hel” att göra” och med ”helande”. Helig, hel och helande hör ihop. Där det finns en helig allmännelig kyrka, där finns det också helande.
Kyrkan är samma kyrka som grundades på den första pingstdagen när den Helige Andes eld kom till lärjungarna. På samma sätt som ett barn växer och genomgår många kriser innan det blir vuxet, så är det också med kyrkan. I många tider har kyrkan genomgått kriser. Klosterrörelsens grundande, tiggarordnarna med den helige Franciskus, reformationen, pietismen, frikyrkorna, pietismen, Pingströrelsen och trosrörelsen – har alla inneburit en utmaning till de etablerade kyrkorna. Varje ny rörelse har varit nödvändig, just för att den återupptäckt sådant som under en tid varit bortglömt i kyrkan. Pingströrelsens bidrag var bland annat den fria bönen och andens gåvor. Det kändes som en utmaning för de andra kyrkorna.
När man blir utmanad har det också förekommit splittring under en tid, precis som i en familj när barnen blir tonåringar. Men splittring har sin tid och helande sin tid. Det är fantastiskt att få vara med om helandets tid.
Vägen till enhet mellan kristna kyrkor går inte genom kompromisser. Enhet innebär inte att alla kompromissar bort ungefär lika mycket för att nå enhet. Nej, vägen till enhet innebär att man tillsammans går till källorna och upptäcker dem än en gång.
Det är just det orden ur Efesierbrevet 3:17-19 vill säga oss. En ensam kristen eller ett ensamt samfund förmår inte fatta bredden och längden och höjden och djupet av Kristi kärlek. Om man är stadigt rotad i Kristus kan man tillsammans med alla kristna göra det.
Men då måste man vara stadigt rotad i Jesus Kristus. Är vi det? Eller är vi rotade i de konflikter som en gång har varit?
Vi tror på en helig allmännelig kyrka. Helig, därför att det finns helande i kyrkan.

Därför vill jag säga grattis på hundraårsdagen till den svenska pingströrelsen!

Läs gärna mer om hundraårsdagen i en artikel i Dagen.
om om världspingstkonferensen i samma tidning.