Den splittrade familjen som en tillgång

Det finns alltid risk för splittring i en familj där någon avviker från de andra. Om någon är aktivt kristen - men inte de andra - kan splittringen komma. Samma sak är det om någon är politiskt aktiv eller idrottsintresserad, men inte får familjen med sig.

Jesus fick säkert kämpa med den här frågan. Under största delen av sitt liv bodde han med sina föräldrar och syskon i sin hemstad och livnärde sig som snickare. Eftersom hans fosterfar Josef inte nämns efter Jesu tolvårsdag har många tänkt sig att Josef har dött innan Jesus påbörjade sin offentliga verksamhet och att Jesus i grund och botten var mycket solidarisk med sin släkt. Till slut kom han dock till en punkt när han kanske stod inför valet att bli snickare och överta Josefs verksamhet eller att gå vidare. Detta kanske sammanföll med den kritiska punkt när det visade sig att det inte var lätt att bli profet i sin hemstad:
Men Jesus sade till dem: "En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem." Och han gjorde inte många underverk där, eftersom de inte ville tro. (Matteusevangeliet 13:57-58)

Jesus var tvungen att göra ett val. När han lämnade sin hemstad, sin släkt och sina vänner, fick han nya släktingar och vänner genom den andliga familj som han kom att tillhöra. "Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ’Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.’" (Markusevangeliet 3:34-35) Vi kan också ana att Maria, Marta och Lasaros var exempel på människor som Jesus hade en mycket nära relation till - hans nya familj. (Johannesevangeliet 11:1-7)

Ibland tänker vi oss att Jesus mycket radikalt bröt med sin släkt och att han uppmanar dem som vill vara hans lärjungar att göra samma sak: "Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge." (Lukasevangeliet 14:26) Författaren Philip Pullman använder citerar också just detta citat för att svartmåla Jesus. Se Dagens Nyheter. Citatet handlar om att det ibland kan krävas radikala uppoffringar om man vill vara en lärjunge. Det kanske var riktat till någon enskild människa som verkligen var tvungen att bryta med sin släkt för att kunna leva ett sant liv. Däremot var det inte någon allmän uppmaning att bryta mot det fjärde budet:
”Visa aktning för din far och din mor”.

Jesus och han släktingar visar också genom sina liv att det går att hålla kontakten med släkten, även när någon väljer en radikal livsstil. Jesu mor fanns med honom vid korset. Jesu bror Jakob fanns bland de första kristna och skrev troligen Jakobs brev. Jesus och hans närmaste hade säkert mycket kontakt, även om vi inte kan läsa om det i bibeln.

Vissa människor menar att släkt, nation och ursprung skall styra vilka vi umgås med.
Andra bryter sig loss från sitt ursprung och lär känna nya människor, kanske så radikalt att de bryter med sitt ursprung helt och hållet. Jesus visar oss att vi inte behöver göra det valet. Man kan stå stadigt i det sammanhang där man har vuxit upp och ändå söka sig till något nytt. I stället för att se det som ett misslyckande när en familj är splittrad i intressen och livsinrikting kan man se det som en tillgång. På det sättet får man fler kontakter och lär sig att se på en sak ur fler infallsvinklar.

-----------
En helt annan betraktelse om den kommande söndagens tema med mycket spännande infallsvinkel finns i Dagen.

Att ta vara på de äldres kunnande.

Under de senaste dagarna har det varit debatt om demensvården, på grund av ett tevereportage från ett äldreboende. Se artiklar bland annat i Svenska dagbladet.
Att vården av äldre länge har varit en viktig fråga framgår av att ett av tio Guds bud, det fjärde, handlar om just äldrevården:
"Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig." (Andra Moseboken 20:12) Budet handlar alltså ursprungligen om hur vi behandlar de äldre. Om vi bygger en bra samhälle för de äldre nu, så får vi själva vara med och njuta frukterna av det när vi blir gamla.

De äldres situation har förändras i vår tid, bland annat på grund av att samhället har förändrats så snabbt. Förr i tiden var det de gamla med sina erfarenheter som kunde lära barn, barnbarn och kanske barnbarnsbarn det som de behövde kunna: att fiska, att rensa fisk, att snickra, att karda, spinna, väva och så vidare. De äldre hade en självklar plats i hemmet.
I vår tid är det snarare de äldres barnbarn och barnbarnsbarn som hjälper de gamla med krånglande datorer och teveinställningar.
De äldre har inte samma självklara plats som auktoriteter när det gäller hur man klarar det dagliga livet. Däremot är de äldre stora auktoriteter när det gäller att berätta hur livet var förr. De som är i åttioårsåldern i dag har under sin livstid sett större förändringar än kanske någon annan generation som någonsin levat. Vissa äldre kan fortfarande berätta hur det var att tvätta kläder i en sjö eller bäck och vilken enorm förbättring tvättmaskinerna innebar. De kan lära ut det som nästan ingen yngre längre vet - att man kan vädra kläder i stället för att tvätta dem när man använt dem en dag eller två - en kunskap som kan bidra till en bättre miljö och ett hållbart samhälle i framtiden. (Och mycket annat som vi har glömt bort.)
Då är vi tillbaks till budordet: "Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig." Om vi tar vara på de äldres kunskaper får vi det själva bättre i framtiden.