Den högste auktoriteten

I trosbekännelsen bekänner vi att "Vi tror ock på Jesus Kristus, hans [Gud Faders] enfödde Son, vår Herre." Att vi bekänner att Jesus Kristus är vår Herre är en stor befrielse för oss. Vi erkänner att han är den yttersta auktoriteten och behöver inte söka efter andra auktoriteter. Hos Jesus Kristus hittar vi det vi behöver för det goda livet. Det är inte så att tron på Jesus befriar oss från alla bekymmer. Nej, inte alls, men Jesus hjälper oss att se bekymren i ett sunt perspektiv.

I sitt jultal uttrycker samtidigt stadsminister Fredrik Reinfeldt sin åsikt att "demokratin står över alla religiösa texter". (Svd, Expressen, Sydöstran) Tron på Jesus Kristus är för det mesta helt förenlig med samhällets lagar och normer, åtminstone i en demokrati som Sverige. Det är till och med så att svensk lagstiftning till stor del bygger på kristen etik. Därför är det än så länge inget problem att erkänna Jesus Kristus som Herre här i Sverige, men det finns länder och tider där det är en utmaning att vara kristen. En artikel i Dagen i veckan visar att lagar i många europeiska länder leder till att kristna diskrimineras. Många politiska riktningar arbetar medvetet för att marginalisera den kristna tron i Europa. Därför måste vi som kristna vara vaksamma och försvara yttrandefriheten, även när det förekommer försök att åsidosätta kristen tro och värderingar i Sverige.

Inför julen får vi glädjas över att vi inte behöver söka andra auktoriteter när vi har Frälsaren och därför är det en stor glädje att få fira hans födelse.

Aldrig mer ensam

Det verkar som om människor i vår tid har svårare än någonsin att underordna sig auktoriteter. Vi är uppfostrade att tänka kritiskt. Det finns mycket gott i det, men det finns också en baksida. När det är sämre ordning i många svenska skolor än t.ex. i finska skolor är det ett exempel på vad vår misstro mot auktoriteter kan leda till.
Johannes döparen fick tidigt inse att hans yngre släkting Jesus skulle komma att inta en mer framstående roll än han själv. Många ville hylla Johannes som den store ledaren, men han tog ett steg tillbaks och visade på Jesus. "Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: 'Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig.'" (Johannesevangeliet 1:29-30). Var det jobbigt för Johannes att ta steget tillbaks och visa på Jesus? Kanske. Även i religionen finns det en lockelse att tävla om andlighet, om vem som är mest andlig.
I vår tid finns en tendens att mena att man kan vara "kristen på sitt eget sätt", att klara sig utan auktoriteter. Det är omöjligt. I sin tro är man beoende av andra människor - sådana som lever nu i närheten av en själv, men också av sådana som lever i andra länder och kulturer, och av sådana som levt tidigare och gått före oss i tron.
När man blir döpt blir man en Jesu lärjunge och ett Guds barn. Det betyder att man blir underordnad Jesus. Vi har fått en auktoritet. Samtidigt som vi blir underordnade, kan vi också säga att vi aldrig mer är ensamma. Vi behöver inte fatta svåra beslut ensamma. Vi får hämta råd och kraft hos Jesus Kristus. Andra kristna -bröder och systrar i tron - kan genom sina liv och sin erfarenhet vara förebilder och ge oss goda råd.